Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 december 1869, sida 2

Norge. Professor VW. Boeck, som de sista par månaderna vistats i Newyork, har nyligen påbörjat en följd af syfilisationsförsök i dervarande Charity Hospital. Värdet af Norges fiskutförsel år 1868 beräknas af ,, Morgeubladet till 7,240,000 specier; det utgjorde föreg. år 7, 800,000 och år 1866 ända till 8,045,000. Denna minskning, säger bladet, är ej att tillmäta någon vigt; dylika fluktuationer måste en sådan näringsgren alltid vara underkastad. — Räddade. I ,,Bergensposten för d. 21 Nov. berättas: Bergenska ångfartyget ,,Saga, kapten Wolff, var Fredagen den 19 dennes, kl. S på morgonen, på sin tur från England hit till staden, ungefär 6 mil vester om Espever, då man från fartyget varseblef en skonert, som dref för stormen och var i halft sjunkan: de tillstånd, utan befäl eller manskap, ängande lösa och seglen dels borta tgjorda. Vädret var mycket svårt med rån vester och således åt land, och sjön var mycket upprörd. Då .Saga kom närmare skorerten, upptäcktes 2 man vid dess stormast, och kapten Wolff försökte då att under äfventyrliga manörrer i det svåra vädret komma upp till skonerter för att rädda manskapet. Men alla tecken tili detta att begagna de utkastade linorna och lifräddvingsbojarne blefvo obeaktade och till följd deraf icke använda, aaktadt ,Saga 6 gånger gjorde turer rundt omkring skonerten. Man fann då, att de båda männen voro f urrade vid skonertens stormast och till hälften medvetslösa. Då alla försök att rädda dem med linor visade sig fåfänga, enär de ej kunde röra sig, beslöt kapten Wolff att utsätta ångfartygets lifräddningsbät. så framt manskapet ville nedgå i densamma, Styrmannen, stevarden och 3 man af besättningen förklarade sig genast villiga härtill. Båtens utsättande var dock mycket svårt under den hårda jögången; men genom att kapa taljorna fick man d lyckligt ut den. Deretter roddes den bort till skonerten samt lades i lä om densamma, och ester flera bemödanden lyckades det att föra de båda männen ombord på lifräddningsbåten; men att få både de räddade och båtens besättning ombord på ångfartyget, hvilket, under det räddningen från skonerten pågick, hade genom skickliga manövrer hållit sig nära derintill, blef nu ofantligt svårt och tycktes omöjligt till följd af stormen och sjögången. Efter åtskilliga fåfänga försök beslöt kapten Wolff att ånga upp och gå fördevind ned emot båten, för att försöka fiska upp folket från båten medelst en mängd tågändar från fartygets båda sidor, medan sjeltva båtens räddning uppgafs såsom omåjligt. Manövern utfördes på Lästa sätt. Ångfartyget gick ända ned på båten, som passerade så långsamt som möjligt; man för man tattade de utkastade linorna, fästade också ett tåg omkring hvar och en af de räddade och kastade derpå både sig sjeltva och de räddade i hafvet för att uppbalas ombord på ångtartyget. Den siste, som utkastade gig, var styrmannen, hvilken hade själsnärvaro nog att taga båtens fånglina i banden med sig, hvarigenom man också fick fatt på båten. Alla blefvo lyckligt halade ombord, men att upphissa lifrådd båten var omöjligt, hvarföre man släpade den med i en fånglina om 30 famnar. Då de räddade båda männen från skonerten hade kommit owbord. voro de så medtagna, att de knappast kuude tala. Sednare förklarade de, att skonerten var ,,Familien, kapten A. C. Jacobsen från Sandefjord, hvilken bade utmönstrat den 8:de Oktober och allt sedan drifvit omkring i Nordsjön under storm och oväder. Partyget hade tre gånger varit under engelska, två gånger under jutska och en gång under norska kusten. I 11 dagar hade besättningen varit utan mat och ratten; för att släcka törsten och hålla litet värme i kroppen hade de i sin förtviflan druckit hafsvatten och sin egen urin. Utmattade hade de, för att ej sköljas öfver bord, sastsurrat sig vid stormasten derifrån de uuder räddningen nedburos i båten De båda räddade voro styrman B. Hansen o matrosen Mathias Nielsen, båda från Sandherred Af utmattning och slöhet hade de ej kunnat efter. komma uppmaningen från ,,Saga att fatta berg. ningslinan; de hade måst vänta till dess dera räddare kommo ombord. Den öfriga besättningen, nemligen kaptenen 2:dre matrosen vid namn Johau från Bergen, koc I ken och jungmannen — dessa, sade de räddade slågo ännu qvar i ruffen och voro förmodligen döda PORER ISRN AI GERPUENOTRDRESDREAESNTSTRIOAS