Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1869, sida 2

Staden och Länet. Nautiska föreningen härstädes, hvars för sjöfarten gagnande verksamhet vi vid ett par föregående tillfällen framhållit, synes numera ba tillvunnit sig en mera allmän, välförtjent uppmärksamhet. Såsom bevis härpå kunna anföras följande ärenden, hvilka bland andra öfverlemnats till föreningens bepröfvande: Kapten 1. Trouillon, förande franska briggen i Adele, hvilken stötte på grund å Winga Fjässkär den 1 sistl. Oktober, hade till föreningen inlemnat en skrifvelse, deri han anhöll, att föreningens styrelse måtte utreda hvad han skäligen borde erlägga till rederiet för bogserångaren ,,Göteborg för lemnad bergningsbjelp vid fartygets af-grundtagning den 2 i samma månad. Rederiet för ,Göteborg hade nemligen förklarat, att då briggen ,,Adele genom ,,Göteborgs mellankomst blitvit bergad, rederiet icke åtnöjde sig med mindre än 1 af sartygets och lastens värde, eller 7,613 rdr 87 öre. Fartyget hade nemligen blifvit värderadt till 10,000 rdr och lasten, som bestod af jern och trä, till 12,S41 rdr 67 öre. Kepten Trouillon förklarade att af-grundtagningen hade skett genom förenade krafter af ångf. ,,Göteborg, briggens egen besättning samt främmande arbetsfolk, hvarjemte däckslasten, bestående af plankor, blifvit hyfvad öfverbord för att lätta fartyget. — Föreningens styrelse ansåg, att då ångf. ,,Göteborg icke vid bergningsbiträdet erhållit någon nämnvärd skada, skälig ersättning borde beräknas till 1,800 rdr för lemnadt biträde vid Driggens af-grundtagning, hvilket biträde icke kunde anses som bergning. Rederiet för ,,Göteborg var dock icke nöjdt med denna utredning af saken, utan instämde kapten Trouillon till hörvarande rådhusrätt, med påstående att kapten T. måtte: ådömas utbetala ofvannämnda 7,613 rdr 87 öre. Sedan målet flera gånger förekommit vid rädhusrästten, tilldömdes rederiet en ersättning af 2,500 rdr för lemnadt bergningsbiträde. Från Handelsföreningen härstädes hade, genom dess ordförande grosshandlaren P. Hammarberg, tillfölje af en från professorn vid k. Vetenskapsakademien E. Edlund till besvarande af Handelsföreningen gjord förfrågan, en skrifvelse ingått, hvaruti Nautiska föreningens styrelse anmodades att afgifva utlåtande öfver följande fråga: ,,I hvad mån kan man antaga, att de stormvarningar, som pr telegraf ankomma, visat sig tillförlitliga, och hafva dessa telegrammer gjort sjöfarten verkligt gagn? — På denna fråga har Nautiska föreningens styrelse afgifvit följande utlåtande: ,,Styrelsen anser, att de hittills begagnade stormvarningar, ehuru i vetenskapligt hänseende af värde och äfven till gagn för sjöfarten, dock icke alltid här på platsen visat sig fullt tillförlitliga i praktiskt afseende; härledande sig detta förhållande, enligt styrelsens åsigt, derifrån, att observationerna verkställas å orter långt aflägsna från våra trakter. För att göra stormsignalerna fullt tillförlitliga och af största möjliga nytta för vår sjöfart, anser styrelsen önskvärdt, att observationerna öfver väderlekstörhållanden och för utrönandet af annalkande stormar verkställas här i landet och pr telegraf spridas kring våra kuster för att på lämpliga stälen signaleras. I sammanhang med den fördel för sjöfarten, som genom en dylik åtgärd skulle vinnas, vill styrelsen jemväl påpeka den stora nytta för såväl vetenskapen som praktiken, som skulle uppstå deraf, att så stort antal fartygsjournaler som möjligt för de sista 10 åren sammanfördes på något dertill lämpligt ställe, för att genom utdrag derur, på sätt löjtnant Maury gjort ötver Oceanen, få det förhållande utrönt, som framgår under en storm i Nordsjön, Kattegat och ÖstersjönTill föreningens styrelse hade öfverlemnats att bestämma bergarlönen för det gods, som bergats från vid Tistlarne förolyckade holländska jernskonertskeppet ,Hermine Marie Elizabeth-, och bar styrelsen i detta fall fastställt bergarlönen till 5, af godsets värde, med skyldighet för bergarne att med 112 deltaga uti de omkostnader, hvilka varit förenade med bergningen. — Utskänkningssrågan. Det i Handelstidningens gårdagsnummer omnämnda utslag af Göta hofrätt i denna fråga var afgifvet i anledning af de besvär, konditorn John Simen anfört deröfver, att poliskammaren dömt honom till böter för det han haft gäster inne i sin lokal efter kl. 12 natten till den 27 sistl. April. Poliskammaren hade i sin dom anfört, att då magistraten äfvensom kon:s bef:hde medelst beslut den 12 och 16 Mars innevaande år, i följd af särskilda klagomål, örklarat, att samma myndigheters kunsörelse af den 17 Juni 1864 fortfarande vorde lända till efterrättelse, dömdes hr simen, med tillämpning af samma kunörelse, till det stadgade vitet för öfveridelsen deraf. IIofrätten har nu frikänt laganden från ansvar, genom följande tslag: Fongl. hofrätten har tagit handlingares innehåll i öfvervägande; och enär omörmälde af kon:s bef:hde och magistraten en 17 Juni 1864 utfärdade kungörelse, följd af Kongl. Maj:ts ordningsstadga för ikets städer den 24 Mars 1868, från och red den 1 Januari 1869 upphört att vara ällande, samt nya bestämmelser i det hänende åtalet afser icke bevisligen före den 7 sistlidne April meddelats i den ordning umma stadga föreskrifver, pröfvar kongl. ofrätten, med upphäfvande af poliskamarens öfverklagade beslut, lagligt klaanden från all påföljd af åtalet befria. Vi ha anledning antaga, att åtgärder itt snart komma att vidtagas för att, i vidt ske kan, få de här ifrågavarande rhållandenafjordnade på ett för alla deri tresserade tillfredsställande sätt.