Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 november 1869, sida 2

Om det för tillverkning af råvaran till dessa 4 millioner socker erfordras 2,000 tunland jord, såsom man beräknat, och om statsbidraget anses komma denna jord till godo, så utfaller detta med 200 rdr pr tunland. I sanning, om våra jordbrukare i allmänhet erhölle detta understöd, så skulle de kunna producera långt dyrbarare saker än hvitbetor. ÅÄÅlmanacksprivilegiet. I Jönköpingsbladet läses: föregående blads etterskrift nämndes, att veteuskapsakademien, hvars privilegium på almanackans utgifvande upphör den 16 Juli 1872, fått detsamma förlängdt på 20 år. I resolutionen härom åberopar reg. 1:sta S 3:dje mom. tryckfribetsförordningen, hvars här afsedda del lyder sålunda: Inga privilegier på skrifters utgifvände, af hvad form och beskaffenhet de vara må, skola hädanefter behöfvas, utan vare för hvarje författare eller förläggare, thy förutan, utgifningsrätten af trycket fri, andras redan erhållna uteslutande rätt dock oförkränkt. — Det frågas nu med skäl, huru ofvanberörde stadgande kan gifva stöd åt reg:s åtgärd i förevarande fall. För att tillförsäkra vetenskapsakademien uteslutande rätt till den almanack, hon författar, behörves ju icke något privilegium, och monopol på författande och utgifvande af allt slags tidräkningsböcker eger reg. ingen rätt att förläna. Se reg.-form. 60. Om de föregående privilegii-förnyelserna kunna tillskrifvas, att en klar insigt i grundlagens anda icke hunnit göra sig gällande, borde åtminstone nu tiden ha varit inne att undanrödja denna oformlighet, — som å ena sidan är obehöflig, å den andra vanmäktig. Ty svärt skulle det bli för en enskilt, som icke kostnadsfritt dis onerar de för astronomiska iakttagelser erforderliga dyrbara apparater, att uppträda i täflan med vetenskapsakademien; men om likväl någon vill våga försöket, så utgör det af reg. åt vetenskapsakademien meddelade privilegiet icke något lagligt hinder. Vi lemna osagdt, huruvida Jönköpingsladet kan få rätt i detta sitt sista antagande, men visst synes det vara, att om almanackors eftertryckande blefve föremål för fri täflan, skulle denna nödvändiga skrift derpå vinna så mycket, att det väl vore värdt, att staten lemnade k. vetenskapsakademien ett anslag, motsvarande inkomsten af privilegiet.