Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 november 1869, sida 2

zemligen 1 början at detta är en meningskiljaktighet mellan härvarande magistrat ch poliskammare, i afs. på tillämpningen f K. M:ts ordningsstadga för rikets städer, wilken, som bekant, från och med den 1 istlidne Januari trädde i kraft. Poiskammaren ansåg att magistratens kunzörelse af den 17 Juni 1864, enligt hvilcen alla utskänkningsställen här i staden inge hållas öppna tills klockan 11 på afonen om Lördagar och tills midnatten de friga dagarne, vore upphäfd genom nämnde ordningsstadga, och förständigade fördenskull innehatvarne af utskänkningsrätt att stänga sina lokaler klockan 10 hvarje afton. Magistraten, hos hvilken myndighet vädshusidkarne besvärade sig, resolverade åter att magistraten ansåge dess kungörelse af 1864 icke vara upphäfd genom den utfärdade ordningsstadgan. Samma beslut meddelade landshöfdinge-embetet, dit poliskammaren ingick för erhållande af förhållningsorder, och alla utskänkningsställena ha, till följd deraf, äfven sedermera hållits öppna på samma tider som förut. Enligt hofrättens utslag har detta numera blitvit förbjudet, och poliskammarens åsigt gillad, då, enligt hofrättens mening, alla af myndigheter i polisoch ordningsmål utfärdade kungörelser och påbud skolat upphöra att vara gällande efter det den nya ordningsstadgan trädt i kraft. Till följd häraf kommer poliskammaren att förständiga alla innehafvare af utskänkningsställen att hädanefter icke någon dag låta utskänkning af spirituosa ega rum i sina lokaler efter klockan 10 på aftonen, hvaraf lärer följa att lokalerna efter denna tid måste hållas stängda. — Det är således ej nog med, att man icke kan få mat å våra restaurationer under de flesta timmarne på Sönoch helgdagar. Nu måste man också gå hungrig till sängs, derest man varit hindrad att inkomma på restaurationen före kl. 10. Kongl. Maj:t, dit saken kommer att ofördröjligt hänskjutas, skall, hoppas vi, behjerta dessa den hungrande mensklighetens kraf. — Assuransföreningen för fiskarefartyg och fiskredskap för denna ort har nu blifvit bragt till verkställighet, efter ett af landshöfdngen, grefve Ehrensvärd, i dessa dagar hället nytt sammanträde i Lysekil med ortens fiskeriidkande befolkning. De flesta fisklägen hafva nu ingått i denna nyttiga förening, och de två å tre, som ännu tveka, lära väl också skaffa sig den trygghet, hvarom här är fråga, efter det man erfarit, att understödet af den enskilda barmhertigheten ej kan vara att vidare påräkna för den, som icke lärt att i första rummet söka sjelt skydda sig mot olyckans följder, då tillfälle dertill erbjudits. Just som vi nedskrifvit dessa rader blifva vi uppmärksamgjorda på ett par uppsatser i Bohusläns Tidning, hvari denna assuransförening blifrit föremål för en ogillande kritik, då det bland annat säges, att dylika föreningar, ,,då de som denna få en officiell karakter, ej passa för vår tid. Centralisationssystemets tid förekommer oss som utlefvad, och hvarje individ vill helst sjelf bevaka sitt eget intresse. Denna uppfattning förefaller oss mer än besynnerlig. Det lärer väl ej ligga något i5centralisationssystem deri, att fiskrarne i en skärgård förena sig om en gemensam assuransinrättning, utan är fastmer detta en ordning byggd på sjelfstyrelsens grund, varande sålunda en motsats till centralisation. — Den , officiella karakteren skuile väl ligga deri, att landshöfdingen, som dock tillika är ordförande i länets hushållningssällskap, nitälskat för saken. I konseqvens härmed skulle en landshöfding icke göra någonting för åstadkommande af nyttiga inrättningar i sitt län, emedan ,den officiella karakter dessa derigenom erhölle, skulle göra dem , opassande för vår tid. Sådana betraktelsesätt äro alltför barnsliga att ens tarfva närmare vederläggning. — Dödsfall. Från Stockholm har underrättelse ingått, att redaktören af skämttidningen ,, Söndags-Nisse, hr J. G. Schultz, aflidit sistl. Lördagsmorgon i en ålder af nära 31 år. Detta dödstall kommer ej oväntadt, då den nu aflidne länge lidit af en alltmer utvecklad bröstsjukdom. J. G. Schultz var en man af icke vanliga själsgåfvor. Redan i skolan gjorde han sig bemärkt genom sitt goda hufvud, hvarföre han ock förvärfvade sig med lätthet goda kunskaper, likasom han genom sin karakters bottenärlighet förvärfvade sig aktning och varm tillgifvenhet af sina kamrater. Denna vänskap följde honom till universitetet, der han, genomsin qvickhet och redbarhet, var en ledare i många stycken för studenterna inom Smålands nation. Omständigheterna förde honom efter några år in på den publicistiska banan, der han blef redaktör för den tidning, hvari hans spirituella humor kunde göra sig mest gällande. Beklagligen öfvergick denna humor ofta till en skonslös och bitter satir, hvartill väl den alltmer tilltagande sjukdomen väsentligen bidragit. Oblidkeligt hotande all låghet och feghet, skådade den lungsigtiga satiristen dessa fel mångenstädes der de ej funnos, och så fingo de oskyldige lida med de skyldige. Äntagligt är ock att Schultz sjelf i sednare tider ej kunnat tillräckligt ötvervaka allt som influtit i Söndags-Nisse, som mer än en gång satt sig i misskredit, trots sina charmanta träsnitt, genom