Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1869, sida 3

(Insändt) Anhålles om plats i Eder aktade tidning för följande anmärkningar, antecknade vid genomläsandet af artikeln ,,Statskyrkan och Presterskapet, som stod i Göteborgs-Posten, Tisdagen den 9 Nov. detta år. Följande misstag artikel. Det heter: Hr I. bar hos Kongl. Maj:t anhållit att få bli prestvigd utan föregående prest-examen. — Ansökan gäller dock endast befrielse från studentexamen. Hr H. vill aflägga prestexamen inför Göteborgs domkapitel, men i sammanhang med ansökan om befrielse från studentexamen önskar han vid prestexamen vara befriad från examen i latin och grekiska, för så vidt dessa ämnen ingå i det teologiska kunskapsprofv Det heter: att Kong! i a begångna i ofrannämnda Maj:t bifallit denna ansökan. Detta är fullkomligt misstag. så önskligt det än från vår synpunkt i och för sig vore. Saken är ännu ej afgjord. Det heter: i ,,en gammal lärares uppsats, som enligt eget förmenande ,.talar sanning i denna sak, att personen (hr II.) intresserar oss visserligen ej mycket, men — principen. IIärpå svaras att ett ,,kristligt presterskap och lärostånd, som ej vet att intresset för person står betydligt högre än intresset för de abstrakta och ofta ej klart fattade föremål, som kallas principer, är ett lärostånd utan teologiens fundamentalvetande, vetandet om det personligas öfverträffonde värde. Menar ,den gamle läråreu-, att ban ej yttrar sig tillfölje af partiskhet, så menar han rätt, men han har uttryckt sig ofantligt illa. Det heter: att hr II. af bristande förmåga att genomgå sina studier vid elementarläroverket var nödsakad att lemna detsamma. IIärpå svaras, att den bristande förmågan kan vara antingen fysisk eller intellektuell. Den gamle lärarn tycks mena det sednare. Ha emellertid lärare ej sinne för det onliga, så torde de med allt inpluggande af principer hos sina arma lärjungar dock aldrig förmå väcka den intellektuella förmågan hos dem, och då blir den brist på förmåga i lexläsning, som här antydes. åtminstone förstäelig. om icke ursäktlig; att i offentlig tidning slå ned på en medmenpiskas klena begäfning är, synes os3, lika simpelt som opassande. Hr II. tillbragte väl i 4:de klassen den längsta medgifna tiden, men flyttades till :te, der ban, efter ett år, slutade på grund af ristande fysisk krait. Det heter: hr H. kunde ha bildat sig en krets af anhängare och så, af en sådan församling, skafat sig kallelse. Svaras: det är för väl att han ite gjort det och icke fått det. Att ban haft e, och det icke få, vet jag — men anhängare och öfverhufvud applåder från personer, som hängt sig vid hans person sådant har ban ej fått, ty Lans väg är ej sekteristernas. Dessa voro misstagen i anförda artikel. Slutligen vill jag endast uttala min ötvertygelse i saen, som erbjuder sig till församlingens tjenst, se sitt anbud föraktadt för det han ej. kan latin och g a, när han dock är villig att studera kyrkans vetenskap. teologi? Jag sätter ej den gängse teologien högt och hoppas väl med tiden få se den vetenskapen reformera sig. Men kyrkan är dock ett samfund med ett eget ändamål a medel, en alltför respektabel medkämpe sationens härolder, utan kans ändamål m menskGuds ord-. d. v. s. Kristi ord, som ar.dens klassiska utiryck. Frågas nu: kan jag tjena kyrkan utan latin och grekiska? Ja, ty jag kan se, förstå och lefva i det goda, och Kristi ord kan jag känna utan latin och grekiska. Önskvärd är lärdomen, men kyrkan såsom lan by i lif i det goda och för det goda. Ljv det goda viunes genom erfarenhet, lir och bekantskap med de religiösa karaktersmännens lefverne och skritter — ocb den bekantskapen kan göras på ren svenska. Vän af sanning och förnuft. ä elt enkelt uppoc