Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1869, sida 1

Gavrarnie hade haft föga tid att sörja den gode gubben, som han älskade så högt. Den allmänna vreden mot Lestrelles var så stor, att ban fruktade att familjen kunde falla ett offer för något häftigt utbrott af densamma. Lif och egendom hade gått förlorade under det sista tumultet. Mödrar sörjde dödade söner, enkor sina min, anklagade Lestrelles såsom orsaken till tumultet och hotade att taga lif för lif. Stadens demagoger ropade hämd mot presterna och aristokraterna. Då Gavarnie passerade genom det rum, der klubben samlades, såg han icke mindre än fyra talare på bordet, hvilka alla vände sig till olika grupper af åhörare samt afhandlade samma ämne. Afven han fann sig, oaktadt sin förra popularitet, invecklad i faran, och notarien Fövre, en redlig man, som var öfvertygad om Gavarnies patriotism, rådde honom, ifall ban uppskattade sitt lif, att genast lemna Ibarraye och ej begifva sig till sina egendomar i Gascogne, emedan utskickade från Ibarraye icke skulle underlåta att göra vistelsen äfven der osäker. Han hade hört och sett tillräckligt denna dag för att inse den hotande faran, isynnerhet med en sådan fiende som Jean