Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 november 1869, sida 1

ha ett pass för dem och mig sjelf, under tecknadt af er och herr Fevre samt d öfriga auktoriteterna. — Huru! Grefven död? sade herr Lu chon med verklig saknad. En så god ocl rättvis herre. Då jag gick till slottet och såg honom gå fram och tillbaka på ter rassen, försänkt i tankar, brukade jag säg: till mig sjelf: Han begrundar någon goc handling. Och nu är det endast cagot skan, som känner tillredelsen af mina färg stofter! Det är förfärligt! Gavarnie hade blifvit rörd af denn: oväntade gärd åt herr de Lestrelle; mer de sista orden erinrade honom om han: vigtiga ärende, och han upprepade sin ön skan att genast få ett pass. Ö Det är svårt, mycket svårt, min bi ste herre. Folket tycker inte om att denns familj lemnar orten. Herr Fårre vill e göra något för aristokrater. — Han skall teckna under. Han inse: att det ej skall befordra nationens sak at qvarhålla två hjelplösa qvinnor. — Men Lebrun, herre? Lebrun? — Det är nog om hans embetsbrödei underteckna. Han har varit borta i dag likasom ni. — Aha! utbrast Luchon, förnöjd att höra att äfven en annan hållt sig undan Nå väl, min herre, ni vet att jag skulle vilja göra allt för att bistå er och vår grefves familj, men — — — Hör på, herre, afbröt Veronique, som hade nalkats obemärkt. — Om uni skaffar detta pass, skall jag säga er hemligheten med färgstofterna, hvarom icke skall jag aldrig mera sälja något till er, och jag skall säga er medtäflare, herr Duchene, hur de tillagas.