tism och kejserlig allenastyrelse, derom hyser P. Paradol intet tvifvel. NMen i olikhet med mången annan ifrig försäktare af folkväldet är P. Paradol skarpsinnig nog att inse och nog opartisk att erkänna, det i fråga om demokratien, såväl som allt annat här i verlden, gäller den gamla satsen, att ,, hvarje sak har minst två sidor. Hans förkärlek för de demokratiska institutionerna gör honom ej blind för de vådor, dessa samma institutioner, ensidigt tillämpade, kunna medföra. Första boken af sitt arbete egnar författaren åt en undersökning om ,Ivad man har att förstå med orden demokrati och demokratisk styrelse samt om de faror, som detta styrelsesätt är underkastadt. Rörande sistnämnda punkt yttrar han följande, behjertansvärdt äfven för demokratiens vänner: ,Om den demokratiska styrelseformen icke, liksom alla alster af derma jorden och af menniskoanden, vore utsatt för att förderfvas och dö, om den icke till och med vore blottställd för egendomliga vanskligheter, hvilka genom sin storhet tyckas vara proportionerade efter dess skönhet och den tjuskraft, den utöfvar på menniskans hjerta, så vore det intet tvifvel derom, att man i denna styrelseform hade att se civilisationens sista ord och det minst ofullkomliga medlet att betrygga det politiska samhällets fred och lycksalighet. Hvad är mera billigt än att, då jemlikheten en gång blifvit införd i sederna och starkt rotfästad i tänkesätten, tilldela: hvarje medborgare en röst i de allmänna angelägenheterna, på den grunden att han är menniska, och en andel i deras ledning, afpassad endast efter hans förtjenst, utan något afseende på hans börd eller förmögenhet? Ingen är under detta förhållande fullkomligt i saknad af magt, och enhvar utöivar sin del af inflytande på de allmänna angelägenheterna, under det att den största summan af inflytelse och magt hopar sig omkring dem, som harva erhållit gåfvan att öfvertyga, och derigenom utan allt tvång draga till sig det allmänna förtroendet. Den offentliga magten, kommande från alla, kunnande ständigt af alla återtagas, vunnen från alla af några, endast på öfvertygelsens väg, och sålunda för en tid samlad i handen på de skickligaste och bäste; hvilket skådespel! och hvilket lyckligt tillstånd tör verlden, om demokratien alltid kunde erbjuda det!