Rältegangsoch Lolissak Rådhusrätten. Ovanlig rättegång. Vid rådhusrättens andra afdelning pågår för närvarande en rättegång, hvilken väckt ett visst uppseende, såväl till följd af de törhållanden, hvilka föranledt densamma, som den summa, c:a 20,000 rdr, hvarom den handlar. Den 1 sistlidne September ingaf nemligen skomakaren L. Strömberg till konungens befallningshafvande en skrift, hvari han anhöll att konungens befallningshafvande måtte ålägga kronotogden L. J. Hedenskog att redovisa för ett den 1 September 1863 till exekution mottaget utslag, hvarigenom magistraten bärstädes dömt landtbrukaren Isak Claesson på Kärralund att betala till stadstienaren P. Pettersson en summa af 13,300 dr jemte rinta och kostnader, och hvilket utslag jemte originalreversen Hedenskog erkänt sig hafva emottagit enligt ett utfärdadt diarie-bevis af följande lydelse: För verkställighet har jag denna dag emottagit magistratens i Götebors g utslag af den 20 Juli 1563, hvarigenom Isak Claesson på Kärralund blifvit dömd att till stadstjenaren P. Pettersson betala 13,300 rdr jemte ränta och kostnader; varande originalreversen jemväl aflemnad. Göteborgs tögderis kronotogde-kontor den 1 September 1863. L. J. Iledenshog. Landshöfdinge-embetet fann dock nödigt att, innan det yttrade sig, först bälla muntligt förhör i målet, samt inkallade till den 4 September för sådant ändamål såväl Strömberg, IIedenskog och Pettersson som sterbhusuotarien Brusewitz, hvilken uppgass skulle kunna lemna upplysningar i ämnet. Enligt hr Brusewitz berättelse förhåller I sig med saken på följande sätt: Hr Brusewitz hade i Juni 1563 mottagit at fröken Lotten Claesson, hvilkens aftårer han skötte, en skuldsedel å 13,300 rdr, utgifven at hr Isak Claesson och intecknad i egendomen Kärralund, med begäran att hr Claesson måtte lagsökas för densamma. Hr Brusewitz hade lemnat skuldsedelu till dåvarande stadstjenaren Pettersson, som han i dylika fall gemenligen brukade begagna, med anmodan, att Pettersson skulle utföra målet. Sedan dom fallit, hade utslaget blifvit at PettersSon för exekution lemnadt till krono ogden Iledenskog, som då utgaf det ofvannamnda diariebeviset. Emellertid blef, till följd al vänlig öfvereuskommelse, den vidare verkställigheten af utslaget inställd, hvarför Brusewitz underrättat Pettersson derom samt sagt sig sjelf skola hos Iledenskog återtaga originalreversen, hvilket äfven skett. Viarie-beriset qv rstannade emellertid at glömska i Petterssons händer, och det är med tåd af detta, som han nu fordrar att IIedenskog ännu en gång skall äterlemna reversen eller, då detta naturligtvis icke kan ske, betala dess innehåll jemte ranta, eller tillsammans omkring 20,000 rår. Vid förhöret tillspordes först S.römberg. på hvad sätt han blifvit iunehafvare at beviset, men härå svarade S. endast, utt han icke ansåg sic skyldig afgilva någon redogörelse härörver eller åberopa annat förhållande för sin talans stykande, än att han vore innehafvare af samma bevis. Herr Hedenskog förevisade derpå det af honom förda exekutions-diarium för år 1563, i hvilket befanns en af hr Brusewitz undertecknad anteckning att origisalreversen blifvit af B. från vidare verkställighet uttagen, samt upplyste att han återlemrat reversen till hr B., derföre att han vetat att denne varit ombud för den rätte fordrings ren. Hr Hedenskog påpekade slutligen omöjlig heten deref. att en person i Petterssons ställning skulle kunna under så lång tids förlopp underlåta att utsöka redovisning för en fordran af så betydligt belopp, om han verkligen varit egare deraf. Förre stadstjenaren Pettersson, som äfven tillfrågades, undandrog sig åter att upplysa, huruvida han sjelf varit egare till ifrågavarande revers och för sin egen del utfört lagsbkningsmälet mot: Claesson, eller att törhållandet varit så, som hr Brusewitz upplyst, hvarjemte han, på upprepade frågor och eiter tillsägelse att på desanima algifva bestämda och ej undvikande svar, förnekade i art han af hr Brusewitz emottagit några föreskrifter rörande inställandet at de exekutiva ätgärderna mot Claesson. i Iandtbrukaren Claesson, som till var närvarande vid kansliförhöret, vitsor dade att så tillgått som hr Brusewitz berättat. Landshöfdinge-embetet, som fann målet vara af tvistig beskaffenhet, hänvisade parterna fördenskull till vederbörlig domstol. Iill den 20 sistl. Oktober uttog äfven Strömberg en stämning till rådhusrätten, med enahanda påstående som hos kon. befhde, och en genstämning uttogs af hr IIedenskog. såväl å Strömberg som Pettersson, deri han yrkade att återfå itrågavarande diariebevis samt att P. och S. båda mätte dömas skyldiga hålla honom skadeslös för allt hvad ban på grund ar samma bevis kan komma att utbetala. Målet uppsköts emellertid, då det I första gången forekom, till den 27 sistl. Oktober. Strömberg synes då ha dragit sig tillbaka från affären, ty Pettersson uppträdde eusam, både för egen räkning och såsom ombu-l för Strömberg. Pettersson ville icke heller nu besvara frågan, huru han komnit i besittning af den ifrågava rande skuldsedeln, då sådant icke ålåge honom. Såsom vittne hördes derefter hr Brusewitz, sedan Petterssons jäfsanmärkning mot honom icke blitvie gillad, och berättade kan hutvudsakligen detI samma som förut inför kon. befhde. Han tillade de sutom. att sedan dom fallit i målet, hade han visserligen tillsigt Pettersson att lemna utslaget till Iedeuskog, men icke att derföre begära bevis. Ilan hade bestämdt underrättat Pettersson I derom, att utslaget med reversen skulle at hr Brusewitz återtagas hos IIedenskog. Tillspord om han medgaf eller bestridde Br vittne nål, förklarade Pettersson, att hon icke heller å denna i fråga ville lemna något svar. I går, då målet åter förekom, hördes såsom vittnen ölverskultarne Almäön och Schelin, landtbrukaren Cliesson, hand en Liljequist, stadsbudet Larsson samt stadet. ne Nilsson och Elander. Samtliga vittnena voro inkallade at hr IIed iför att med dem få visadt, det Petterssons 1: genhetsvilkor under sednare åren icke varit s dana, att han kunnat antagas ega en så stor torädran som den ofvannämnda. IIrr Almen och Schelin berättade sammanstämmande, att de den 3 April förlidet år, på befallning af magistraten, infunnit sig bos P., för att ar honom fordra redovisning catteupphörd I! han omhänderhaft och förmodades finnas. Vid summeringen af längderna hade de funnit att Pettersson skulle redovisa för cttb lopp lat (j;tKe 1 SOM rdr man den ka