hafva sin grund i den stora mängdens brist på sjelfständighet och på upplysning. För dessa bristers afbjelpande är nödvändigt införa en verkligt fri politisk press, till priset nog billig för att tränga djupt in bland folkmassorna och nog talrik för att representera de olika nyanserna inom opionen och sålunda inom sig sjelf ega sin motvigt. Vidare betonar han vigten af församlingsrättens utöfvande samt af en för alla tillgänglig och med alla rättmätiga medel uppmuntrad primär undervisning. Denna undervisnings ofantliga vigt, äfven med afseende på möjligheten att sedermera hos den uppvuxne grundlägga det rätta politiska medvetandet, hade måhända förtjent att med ännu större eftertryck framhällas, än som sker i P. Paradols arbete. Endast den rätta bildningen — hvilken ej blott är hufvudets, utan lika mycket viljans och karakterens — kan motverka de magtmissbruk, till hvilka frihet utan bildning nästan alltid visat sig leda. Men vi måste här afbryta vår anmälan, som skulle blifva alltför vidlyftig, om vi försökte utförligare redogöra för det myckna tänkvärda i det ifrågavande arbetet. Klarhet och begreppsreda i politiska frågor blir för hvarje år och dag ett alltmera kändt behof i vårt land, och för detta behofs fyllande erbjuda arbeten sådane som P. Paradols en i flera afseenden förträfflig vägledning. DB.