Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1869, sida 2

Det kan ej förnekas att justitie-ombudsmanens instruktion direkt endast uppdrager åt hoom att beifra fel och öfverträdelser, begångna f ,,domare, embetsoch tjenstemän, och vi vilja iltså ej med bestämdhet påstå att han underlåtit lågot af sin pligt, då han förklarat sig icke kunia taga någon befattning med här omförmälda dagomålet. Men om justitic-ombudsmannen verkigen saknar rättighet att beifra en sådan sak, som den ifrågavarande, så synes det vara af stort behof att instruktionen ändras derhän, att justitieombudsmannen eger att beifra alla at myndigheer och korporationer — vare sig kommunens eiler statens — begångna lagstridigheter. I sålant fall torde heller ingen vara närmare till tt påkalla en dylik föränd n justitie-omDudsmannen sjelf, alldenstund 19 8 i hans instrukion säger: Skulle, i ärenden rörande allmänna hetskållingen eller eljest af allmän beskaffenhet ), j e-ombudsmannen förmärka någon anstalt nölig till befrämjande af konungens och rikets bästa och vältrefnad, må kos K. M:t han ock underlånig anmälan derom göra, till den uppmärksamhet K. M:t i nåder finner sådant firtjena. Rikets och allmänhetens ,bästa och vältrefnad måste ovilkorligeu fråmjas genom att de myndigheter, som handhafva kommunens angelägenheter, äro underkastade allmänhetens kontroll, likaväl som andra publika verk; och der en öfverträdelse af kommunalmyndighet begången, måste det väl vara riktigast att saken beifras af folkets ombudsman. Skulle hr justitie-ombudsmannen icke vara nog nitisk att sjelf hos riksdagen väcka denna fråga, så bör man hoppas att någon riksdagsman gör det, på det icke, såsom nu skett, en kommunalstyrelse må kunna obelindradt eludera grundlagens bestämmelse i en så vigtig punkt, som frågan om rättigheten att taga kännedom om offentliga ärenden och handlingar. I sammanhang härmed vilja vi fästa uppmärksamheten å den öfverflödiga försigtighet, för att icke säga uraktlåtenhet. hvilken hr justitie-ombudsmannen låtit komma sig till last i fråga om beifrandet af uppseendeväckande kränkningar af den personliga friheten, från både militäroch polismaktens sida. Till stöd för denna uraktlåtenhet har justitieombudsmannen i förra årets embetsberättelse anatt han, i brist af anm gar och klagomål, kunnat väcka åtal, med företeende af blotta tidningsuppgilter till grund för desamma. Men vi äro at den mening, att då justitie-ombudsmannens instruktion ålägger honom att hafva tillsyn öfver lagars, författningars och instruktioners efterlefnad af domare, embetsoch tjenstemän, så kan och skall han, på grund af egna iakttagelser, väcka åtal mot den som vederbör, utan att alvakta klagomål från den förfördelade, ty om ej denne vill bevaka sin rätt, så skall dock det allmännas rätt och lagens anseende bevaras. Men att icke blotta iustruktionen härför är nog, utan att det lefvande nitet äfven fordras, hafva grundlagens stiftare både insett och uttalat, hvilket kan synas deraf att 1509 års konstitutionsutskott, i sitt förslag till instruktion för justitie-ombudsmannen, yttrat: ,Utskoitet har, med den granulagenbet som varit detsamma möjlig, sökt förekomma all sammanblandning af denne embetsmans göromål med konungens justitie-kancellers. Dervid hafva så mycket mindre mött några betydliga svårigheter, som föremålen för justitie-ombudsmannens embetsbefattning, utan att skilja honom ifrån laglig åtgärd vid enskildes klogomäl, egentligen synas vara allmänna tillsynen ötver lagars, för!attningars och instruktioners efterlefnad af domare, högre och lägre embetsmän samt anmärkandet och beifrandet at sådana deras begångna fel, hvilka antingen synas härröra från egennytta, vrångvisa, väld och grof försumlighet eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter. Vidare anmärker utskottet: att ,,verkningarne af de vigtiga och angelägna befattningar, instruktionen honom ålägger, synas till en betydligare del bero af egenskaperna hos den person, hvilken vinner Riks. Höglofl. Ständers förtroende.