Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 november 1869, sida 1

rummet under oss, fast de in ha haf det minsta att skaffa med allt det här Gubben är sämre i dag, och de ha hvar ken prest eller doktor. — Doktorerna ha fullt upp att göra eftermiddag, de äro lyckligast au för ti den. Er herre får betala för sin kusin Catherine. — Det är synd och skam ait oroa er så god herre, utbrast Catherine häftigt. -— Alltid en ko för en stackars enka, alltic tillåtelse att plocka vindfällen i han: skogar! Han är ingen S:t Xist; nej då! — Men han vill i alla fall emigrer: och ta sina pengar från oss. — Nej, nej, från herr Luchon ände ned till den blinde tiggarn Sanagron vilja vi alla ha honom qvar. Herr Ga varnie säger att om vi älska honom, bört vi låta honom resa till ett säkrare ställe men man måste tänka litet på sig sjelf — Er herr Gavarnie är inte bättre är en aristokrat till hjertat, han skall ju gifta sig med unga fröken, och han har fått egendom nog att rikta hela Ibarraye sade den andra skarpt. Catherine svarade med en bitterhet, som framkallade ett ordkrig, hvilket hördes genom de öpp: na fönstren till herr de Lestrelles rum Vöronique steg upp för att stänga dem, då en ätbörd af Marcelle föranledde henne att skynda fram, madame de Lestrelle uppgaf på samma gång ett rop, hvilket hejdade de båda qvinnorna på balkongen och Catherine skyndade utför trappan för att efterhöra orsaken dertill. Hon fann moder och dotter gråtande i hvarandras armar, medan cagoten kysste de stelnade händerna af den nu döde, som hon och hennes broder hade älskat så troget.