sidsandans inflytelse. — Om fru grefvinnan skall ha några sorgsaker, måste jag genast gå ut. Marcelle ville ej bestrida en sak, i hvilken hon förutsåg ett nederlag, emedan I hennes moder ej understödde henne. Hon vexlade blickar med Våronique, då Michelle lemnade rummet, och båda insågo att deras misstankar voro ömsesidiga. — Vöeronique, sök upp herr Gavarnie och säg honom, att jag måste tala med honom, sade hon så snart Michelle hade aflägsnat sig, och Vöronique skyndade att få reda på honom. Han var icke i sina ruin, och hon fruktade att han hade gått ut i staden och skulle förlora detta tillfälle att träffa Marcelle, fri från Michelles spionerande blickar. Hon skulle hafva frågat efter honom hos Catherine, hvilken hon såg i sitt kök, mumlande och skakande på hufvudet öfver en smutsig kortlek, i hvilken hon tycktes läsa de hemskaste förutsägelser; men emedan hon var öfvertygad, att Catherino ej skulle nedlåta sig att lemna någon upplysning till en cagot, gick hon förbi köksdörren och föredrog att lita på sin egen klokhet. Då hon kom ned på gärden, såg hon Gavarnie och herr Luchon samtala vid dörren till ett stort rum, som begagnades till att förvara ved och redskap. (Forts.) — —