dra slutligen visa endast nyfikenhetens intreDe liggande figurerna äro oss så nära, att vi från; lit: Min egeuskap af litterär gäst och mina bekant. 24 skaper på afgörande ort satte mig i tillfälle att ) bevittna hågtidlighetens intressantaste drag. pe skildt hade jag blifvit underrättad, att scheike ng skulle lemna sitt hus klockan 11 och till h ns öfver fromma tillbedjares kroppar, begifva sig till sin store och helige anherres, Abu Pekres. mosl8 II god tid gjorde jag mig fördenskull i oränn noch åkte till moske-gatan, företrädd af vär ryttare samt åtföljd af en tolk och af lakejer. 1-bärande långa käppar. Förridarne voro vicekonungens kavasser och redo på hyita åsnor; lakejerna banade väg genom trängseln under höga rop, som varnade åkdon och ryttare att träda i vägen för es min storhet. I de af fremlingar mest besökta deII larne af Kairo förnam man knappt något tecken till den fest, som stundade. Man kunde slanera kring bazarerna, teatern, operahuset och hotellerIna, utan att beböfva ana, att det var proletens födelsedag, och att en af de besynnerligaste scener -( Kairo kan bjuda på skulle uppspelas ej långt derifrån. Först när jag kommit in i de trånga gränder, der den infödda befolkningen håller till, och der gestalter, som till drägt och utseende påminna om gamla testamentet, träffas i hvarje körn — först der voro förberedelser till h gheten att upptäcka. Gatumusikanterna, bakverkstörsäljarne, vattenbärarne (som utdela vatten ur en ogarfvad hud, vid hvilken dess förra egares fyra fötter ännu hänga qvar), kokosnöt-försäljarne och hela massan af deras rökande, pratande och muntra kunder i turban, fezz och tofflor hade satt sig i sinnet att fira profetens dag och skaffa sig goda åskådareplatser. Vi höra mycket talas om den allvarsamme, tigande muselmannen; men i Eg ten finns han icke. Ilär finna vi nästan en gladlynta menniskor, hvilkas leende ansigten och vänliga, behaglulla och värdiga umgängessätt synas vara alldeles främmande för religiös rdragsamhet. Och i sjelfva verket emottagas vi oc så franker vi äro, på det mest förekommande så af denna omgifning, som emellertid vet med hvilka otroende blickar vi betrakta den stundande ceremonien. Vi få oss en plats, från hvilken vi ha en förträfflig öfverblick af omgifningen. Framför os: ett öppet kaffc, uppfyldt af egyptier utaf den lägre klassen, klädda i snygga blå bomullsrockar. rena hvita underkläder af linne, röda tarbuscher med hvita turbaner, som beyta sig mot deras mörka anleten och göra dem utomordentligt pittoreska. Värden och kyparne kringbära kaffe och pipor till sina kunder, som sitta på golfvet med korslagda ben eller sträcka sig på ryggen i hela ssin längd eller hafra tagit plats på mycket låga rörpallar utanför tröskeln. Kaffehuset hör till det anspråkslösa slaget, som saknar divaner och mattor, men drycken serveras i små porslinskoppar på i skinande metallfat. Kunderna äro i allt annat än högtidlig sinnesstämning. Nu bör du dem utbrista i klingande skrattsalvor, när en ful gubbe, lik en väderbiten satyr, stiger in till dem och härmar en danserskas rörelser. Gubben, som är humorist och sagoberättare till yrket, belönas af kunderna med det mest uppsluppna bifall. På hvardera sidan om kaflehuset äro bazarer, från hvilka varorna nu äro undanskaffade och der åskådareplat-A ser äro uthyrda till beslöjade fruntimmer, hvilkass hvita hufvudbetäckning taller ned öfver drägter af. blått och violett silke. Några välklädda barn äro s i deras . Afven hustaken äro uthyrda och så fullpackade af nyfikna af den fattigare klassen, att man måste frukta att se några tumla ned på! gatan. För att hindra detta gå polismän med långa käppar och tränga dem allt emellanåt tillbaka från takkanten, hvarvid vankas ett och annat dock helt lindrigt käpprapp, hvilket emottages lika godlynt som det utdelas. Bakom oss ha vi moskåen, som sträcker sig längs hela gatan och nyligen blifvit målad med vågräta streck i hvitt och rödt. Det sällskap vi tillhöra befinner sig på en med stolar försedd, tre fot hög platform invid sjelfva moskemuren, som ger oss ryggstöd. Till öger ha vi en rik egyptiers palats ika hus, i hvars Öppna fönster man ser egarens sashionabelt klädda harem. Svarta, bruna, gula och hvita ansigten ssramskymta under slöjorna, som alltemellanåt med jen kokett rörelse tillbakakastas, så att de snarare tjena till att pryda än att dölj Scheiken låter vänta på sig. Han är alldeles icke punktlig. Allteftersom tiden lider, stiger nyfikenheten. Åndtligen klockan half tolf infinna sig de förebådande tecknen. Den trånga gatan sylles af enghop nästan nakna män och gossar af besynnerligt utseende. De ställa sig i en lång rad, skuldra vid skuldra, likt en skara rekryter, kom-Ja menderade af äldre muhamedaner såsom ett slags officerare, hvilkas fina klädesmantlar angitva deras b förmögenhet, medan deras gröna turbaner beteckna deras rang af f. d. Meckapilgrimer. Spännin-. y gen stiger — oroliga rörelser i fönstren och på ta-k ken; pipor och cigarretter bortkastas af kasfehu-m sets innevånare, som alla stiga upp; sjelfva den d beskäftige värden och hans kolsvarte nubiske öf-d verkypare resa sig på tåspetsarne. Alla ansigten ri äro riktade mot gathörnet, vid hvilket schei skall uppenbara sig. Ropet Allah! Allah blanda sig med ceremoni-ledarnes kommandorop.u Rådgifvande vänner tala till deder halfnakne fig rerna, som stå färdiga att kasta sig under hofvarne af scheikens häst. Nästan alla synas dejr tillhöra stadens lägsta befolkning; ehuru här och der ses en person af bättre vilkor, som entusiasmerat sig med skrik och böner, för att våga deltaga i öfningen. Det inträder några ögonblick a af obeskriflig förvirring. Gatan är så sullpackad, a att en menniska, liggande tvärs öfver henne, när b å ömse sidor till åskådarnes fötter. Nu kastar sig den halfnakna skaran, två 3 trehundra personer, till marken. Ceremonimästarne, som fritt begagna sina käppar på deras lemmar och mumla någonting liknande arabiska eder, ordna dem så, att alla hutvuden ligga i en rad, samt alla de nakna benen i en annan. Spänningen ökas alltjemt. Några åskådare uppstämma böner; andra afhålla fanatiska vänner från att kasta sig ned på den lefvande gatläggningen; an2 — a nr vår estrad kunna röra vid dem med våra sol-U, skärmar. De ligga på magen, och, tack vare de helige grönturbanerna, som ordnat dem, äro de så ii tätt packade som sardiner i sin låda. En karl, I. klädd helt enkelt i en brun trasa kring länderna, bar icke fått sig en plats anvisad bland de liggande; rytande som ett vildt djur kastar han sig! hufvudstupa ned ibland dem och lyckas, trots trängseln, att kila sig in der det knappt tycktes möjligt att vinna ett extra-tums utrymme. Musik, som förkunnar scheikens annalkande, höres, och allteftersom tonerna bli starkare, röra sig de liggandes lemmar med en viss konvulsivisk oro. Vi europer tillbakahälla vår andedrägt och blekna; de infödde äskådarne deremot taga saken lugnt, några tillochmed skämtsamt. Processionen närmar sig mer och mer. Nu är hon vid gatbörnet, och nu beträder hon den lefvande gatläggningen. Vi se musikanter, som spela på besynnerliga ensträngade instrumenter, svänga cymbaler och tamburiner och ackompanjera sig med gräsligt tjut. De gå fyra man i bredd, marschera helt långsamt ochmed nakna fötter på ben och ryggar. Emellan processionens afdelningar gå flaggbärare, hvilkas flaggor representera olika lervisch-ordnar. Afven de tjuta af alla krafter. Åndtligen ses vid gathörnet en stor hvit häst och nå den en blek ryttare, som synes vara omkring