TM 4 —9 VTG —v1U190198 77 11 LIVERPOOL den 23 Nov. I dag omsa tes S,000 balar bomull. Marknaden v: lägre. Eit och annat. En makalös sest. Egypten är motsatsernas land. D främlingar, som Suezkanalens invignin lockat i talrika skaror till den gaml Nildalen, synas icke hafva ord för at tolka sin förvåning öfver hvad de der f se och bevittna. Aflägsna årtusenden, d mest olika menniskostammar, de mes olika bildningsskeden träda, så att sägs hand i hand emot den häpna åskådarer Ej långt ifrån de storverk, som den mo derna europeiska ingeniörvetenskapen ut rättat, möta honom Ramessidernas oc Tutmosernas tempel, minnesmärken frå: den fornegyptiska storhetens dagar, oc pyramiderna, urtidens konungagrafvar, frå hvilka aderton århundraden hade, skåda ner, redan innan Moses förde Israel barn ur fångenskapen. På Kairos gator mellan husrader, som än påminna om di Hausmanska bulevarderna, än om städerni Tusen och En Natt, trängas arier, semi ter, turanier och negrer om hvarandra Europeerna, de må hafva kommit frår Stockholm eller Neapel, från Paris elle Petersburg, från London eller Athen, känns sig här såsom de närmaste anförvandter då de armbåga sig fram i hvimlet af desse så olika menniskotyper — af fellahs, son härstamma från landets urinnevånare, faraonernas folk; af araber, som räkna sina anor från Muhameds krigarskaror; af turkar, hvilkas fäder en gång tumlade om på Mellan-asiens stepper; af beduiner, som äkna sig slägt med Ammon och Moab; af judar, som vörda i fader Abraham sin stamsader; af ethiopier och abyssinier, samt af negrer från Sudan, negrer från Nigritien, från Nyanzas och Tanganyikas stränder, förda till Egypten af arabiska handelsresande, hvilka ännu drifva samma ke som på den tid, då de af Jakobs ner köpte Josef och förde honom till Nilens land. Parisertoaletter, hvita beduinmantlar, färgprålande moriska drägter och fullständig nakenhet — allt synes blanladt om hvartannat på gatorna, likasom i bazarerna den europeiska industriens alster med den österländska konstflitens. Öfver allt letta råder en herrskare, hvars stamfar, son if en nattväktare i en albanesisk småstad, kände sig stolt öfver att vara landsman med Alexander den store. Men de skarpaste motsatserna ligga dock-i de olika kulturgrader, som oförmedladt sammanträfat i det gamla undrens rike. Vicekonungen, som uppfostrats i en fransk krigsskola, är en den moderna civilisationens nan. Likasom faraonen Amasis, tjugofyra irhundraden före honom, öppnade Egypen för grekerua, så har khediven Ismael lragit europeerna till sitt land, för att ;ånyttjöda det. Men pånyttfödelsens verk igger ännu endast på ytan, ja betäcker ndast rågra punkter at denna. Jernväsarne, hamnarne och kanalerna, museerna, lögskolan, teatrarne, konsertsalarne, de zasbelysta bulevarderna, den ordnade sör saltningen, den disciplinerade hären, all letta står ännu såsom främmande elemener midt inne i det äkta österländska lifet, sådant det oförändradt varit genom rhundraden, och sådant det länge torde ortfara. Lustigt är emellertid att höra Lairos gatpojkar, när de möta en fransnan, ropa: vire la France, vive la dixneuime siöcle, eller, när de erbjuda en åsna t någon tysk turist, försäkra honom, att let är en .,Brugsch-Esel, dermed gifvande illkänna, att åsnan vore värdig att ridas f professor Brugsch, den utmärkte tyske orskaren i Egyptens forntid. Men huru tligt det europeiska inflytandet ännu är, ch huru det medeltida barbariet är sig ullkomligt likt i de djupa lagren, derpå ck enhvar, som vistades i Kairo den 1 lennes, profeten Muhameds födelsedag, et mest handgripliga bevis, och läsaren kan åÅ detsamma genom att genomögna nedantående ur en engelsk penna flutna skilring af den besynnerliga fest, som då fiades i Egyptens hufvudstad. Den stora muhamedanska årsfesten har i dag rats. Vi hafva fått se en scheik, som härstamlar från en af Muhameds apostlar, rida öfver wepniskokroppar, vi hafva sett lefvande ormar ppätas, glas tuggas och sväljas, menniskolemmar irgas med svärd, bröst och kinder genomstingas ed skarpa metallverktyg, som lemnats qvar i sån, samt hundratals män och gossar vrida sig onvulsiviskt i det religiösa nitets vansinniga hänrelse. Allt detta ha vi sett på öppen gata, i lara dagsljuset och i närvaro af så många åskåare, som kunde rymmas i den trånga passagen ler på de platta hustaken eller i fönstren eller akom jernstaketet till mosköen, der festen nådde n höjdpunkt. Denna fest, som kallas Dose och instiftades af Utanen Murad III för att ega rum på profetens delsedag, emotses under hela årets lopp med ingtan af de rättrogne. Skadespelet, som han rbjuder, är i hög grad förvånande för främlingen, om vistas här och blifvit van vid det frankiska varterets europeiska utseende och vid de vackra toderna ekipagen, som rulla på den akacia-skugade Schubra-vägen längs Nilen. Vi befinna oss midt inne i det tionde århundradet samma stund som vi taga plats på den utvalda atan och intill dess vi lemnat moskens gård, på vilken tjutande och dansande dervischer och galingar. som sarga giv med svärd och knifvar