Blandade ämnen. Diarmantindustrien i Amsterdam. (Meddelande till Handelstid-n). Denna industri kan, i sbe raktande at den relativt lilla åtgången at diasmanter, kallas mycket betydlig. Under de sednare åren har man försökt iufora densamma äfven di Paris, men hittills med söga framgång. Pabrishatets skönhet står ålven vida efter dot am erdamska. Då Amsterdam således kan betrah 3 nästan såsom deu enda stad, der ifrägavaran le industri bedrifves, är det Jätt be ripligt, her hunna kunnat vinna en så betydlig urxec derstädes. Såsom exempel kan anföras, att e af de större sirmorna på platsen under loppet af ett år tillverkat för ett värde af 7 millioner gulden. De trenne Lufvudgrenarne at arletet, nemligen splittrandet, skarandet och slipandet, lemna svssolsättning åt öfver 1.300 menniskor. Tagor nm. n vidare i beräkning försaljarne, ad:i nistrationen, sunderordnade arbetare o. 8. v., så kan det ej anses öfverdrifvet, om man uppskattar antalet af dem, som omedelbart lefva utaf oftanämnda industri, till öfver 10,000 personer. I Amsterdam finnas 4 kolossala, med ånga dr. na fabriker, af hvilka de 2:ne tillhöra den utaf flertalet af fabrikanterna grundade ,PFöreningen för diamantslipning, der arbetarne kunna Lyra sig en qvarn pr dag, hvartill de äro förpligtade, då de ha arbete för någon af aktieegarne. Den tredje och vackraste fabriken är don, som tillhör firman M. E. Coster, hvilken, med få undantag, I endast törarbetar sina egna diamanter. Arbetarne betalas ei pr dag, utan pr stycke eller vigt, hvaraf följer, att resultatet i hög grad beror på såväl arbetsttet som arbetarens skicklighet. Den fjerde, först r 2 år sedan etablerade, fabriken tillhör firman de Voys Son och ligger ett stycke utom staden. Dessutom finnas äfven privatsliperier och en mängd atelierer, der splittrandet och skärandet (faconerandet) försiggå, hvilka båda operationer dritvas ; mindre sabriksmessigt, enär ångkraft och maskineri icke erfordras dertill. De olika arbetena kunna klassificeras på solI jaude sätt: 1) splittrandet, hvilket endast sker med felaktiga eller oformliga stenar, hvilka man genom sönderdelandet söker dels befria från felen, dels gifva en bättre form. Det verkställes genom att med en skarp diamant inskära en fåra, hvarefter stenen bearbetas med en halfskarp mejsel af hårdt stål och en dertill lämplig klubba. Äfven för färgens skull underkastas diamanten denna behandling, emedan densamma som oftast mycket förskönas genom söndersplittringen, hva jemte operationen äfven är nödvändig för förfär igandet af rosetter, al hvilka 2till 609 göras utaf en enda sten. Splittrandet erfordrar en noggrann kännedom om diamantens kristallisation samt myck färdighet och uppmärksamhet. 2) Skärandet (r. faconeringen), hvilket sker genom att rifva två diamanter mot hvarandra, så att alltid tvenne på en gång behandlas. 3) Slipandet, som verkställes mcd tillbjelp af diamantpulfver mot jerusk varigenom stenen erhåller sin full och glaus. Kostnaderna för bearbetnir gen beräknas till omkring 5 il. pr karat (vigtevheten) och vigtförlusten i genomsnitt till nära hälften. I Amsterdam finnas flera större föreningar till förmån för arbetarne vid ifrågavarande fibriker eller deras efterlemnade familjer. Dessa föreningar, af hvilka de flesta äro grundade af arbetarne sjelfva, florera på det bästa samt åtnjuta skydd och omvårdnad af landets mest framstående män. Tvenne af dem representerades vid den stora utställningen i somras genom sina stadgar och meddelanden om sin verksamhet. Den ena af dessa föreningar har i flera afseenden syskontycke med Göteborgs arbetareförening. gs-eller gatulokomotiv. Times brefskrifvare i Paris omtalar ett landsvägslokomotiv, hvars bjul äro beklädda med skenor af guttaperka, en uppfinning, som gjorts at en mr Fhomson från Edinburg. Lokomötivet har blifvit profkördt på Paris gator, dragande etter sig en stor Versailler-omnibus med 50 passagerare, bredvid hvilken maskinen (som har 6 hästars kraft) sö ut som en bogserångare, släpande en ostindiefarare efter sig. Franska regeringen har tillåtit lo! tivets begagnande på 2:ne vägar, som äro a miles längd och genomskära flera trafikerade delar af Pa Vederbå ande ingeniörer förklara, att lokomotivet är Jä are att styra än hästar och på intet sätt farligt för allmänheten. De tjocka guttaperkaskenorna på hjulen skydda maskiren not stötar och vägen mot uppslitning. Loko notivet gick med samma fart, som en bastigt köra nibus; det den stenlagda gata gningen förhåller sig som 11, ja på sina ställen tillochmed som 1 till 9, utan er nedför densan Nytt landsvä att behöfva någon brom var det af intresse att observera; hur obet) bjulen sjönko ned i jorden; i verkligheten utplå nade lokomotivet, då det gick öfver den bana, ombusen genomlupit, de djupa intrycken af doancs jul. Iträgavarande omständighet har ledt de vid profkörningen tillstädesvarande artilleriofticera uppmärksamhet på uppfinningen, och en närmare undersökning skall verkställas, huruvida lokomotivet ej med fördel skulle kunna användas vid militära transporter under fälttåg. Ryska seder. Följande löjliga episod från år h540, berättas i en tysk tidning: Då ryssarne under det nämnda året voro i Hermannsfadt, var en rysk föltprest inqvarterad i dervarande pastorsbyggnad. Vid ryssarnes aftågande lät popen ett yätarhyende slinka med. Den katolske kyrkoherden märker stölden och meddelar händelsen för vederbörande. Ryssarne höllo just en liten rast i byn Westen. då anmälningen om det passerade anlände dit. Man visiterade popens packning, och se det olycksdigra altarhyendet befanns der ganska riktigt. Den derpå följande bestraffningen var ika ferm som kraftig. Man förde popen fram r bataljonens front, drog kapuschongen öfver hans hufvud och gaf honom ganska ore ntligt sina fem och tjugo. Etter slutad afstraffning, hvarunder den presterlige delinqventen hade gjort en hel mängd löjliga språng, bugade sig bataljonschefen för honom och kyste andäktigt hans hand. Ljnfven var bestraffad, och presten hade åter kom