al Mozart, Bectlro Verdi och an Ilvilket olika skåd 1 mot det jag gen bevistat! Den europeiska ci ännu helt ny i landet, men den tid kan icke vara afligsen, då hon burit till grafven den vidsk .pelse, som möjliggör en sådan fest som t på profetens födelsedag. (I Några ord angående upphäfvande delsboks vitsord, och följderr . Genom kongl. förordningen ar den ber 1S6S, som dels förän 12:te, 2:: paragraferna. och dels alldeles upph 3 26:te och 27:de paragraferna i förut g sordning angående handelsböcker och ningar, utsättas köpm som drifva 1. och således bufvudsal örsälja si 4 2 privatpersoner). för förluster, mot a ingen försigtighet hjelper, och mot hvilka lagen icke lemnar dem det ringaste skydd. Då nemligen denna förordning, som träder i kraft den 1 Januari 1870, fränkälhner landelsbok sallt v tige föra ordentliga handelsböcke er häraf, satt privatpersover, som erhållit varor på kredit, utan att derför hafva lemnat skriftlig ndelse, sicke kunna på laglig väg tvingas att derför erlägga liqvid. Köpmannen står således rättslös, eller med dra ord utom lagen i dylika mål, såvidt han ic) såsom olvan är sagdt. har revers eller accept sin fordran, och kan ick ätt förskaffa sig rättvisa, om gäldenären nekar för skuld. Detta hafva lagstiftarne naturligtvis insett trott sig just derigenom kunna alldeles omöjliggöra, eller åtminstone i hägst betydlig mån inskränka, den mycket öfverklagadå konsumtionskrediten, hvilket också vid ett slygti scende synes böra blifva foljden, ty, säger ma å käpj mannen vet att han icke kan på lagli uttaga sin fordran, och således riskerar att förlor den, skall han nog ,låta Lliv att til konsumenter någonting på kredit, eller åtminstone i på kre dit utlemna varor på annat vilkor, att han derför erhåller accept eller rev hvilket man nogsamt vet ait privatpersoner högst ogerna gå sin på att lemna. och bärat skall sålvues följa, att konsumenten blir tvungen köpa pr kontant hvad han för dagen behöfver. Längre halva ladstiftarne troligen icke tänkt sig in i detta förbällande, och medeailvas måste, att den eller de, som icke äro persouligen intresserade af att göra sig närmare reda för följderna af denna lag, lätt förledas att tycka den vara både moraliskt och juridiskt riktig, samt dessutom ytterst nyttig. då derigenom den förhatliga konsumtionskrediten skulle til stor del inskränkas. IIuruvida detta önskningsmål någonsin kommer att genom den nu vidtagna åtsörden uppnås, är högst tvifvelaktigt. ty all kiodit, såvöl i verldshandeln som det ensksita licvet, 5 beserad endast på förtroende man och man emellan; och då den med hvarje år allt mer och mer sig ökande konkurrensen steg för ster tvingar köpmännen att nedsätta sina priser ocn åtnöja sig med en mindre förtjenst på hvad de försölja, tvingar den dem också att alltjemt försoka utvidga sina affärer så mycket som m t, for att sålunda genom den förstorade omsättningen ersätta den brist, som uppkommer genom den på hvarje serskild artikel minskade förtjensten. Häraf följer också, att då en person, som anses kunna och vilja betala sina skulder, önskar att på kredit erhålla varor, så nekas detta honom icke af någon säljare, och skulle möjligen en neka, så finnas genast tjugu stycken and som villigt erbjuda sig att lemna det önskade, oaktadt alla förordningar och utsökningslagar, vore de än aldrig så konstiga, ty då köparen anses vara redbar och ordentlig, tänker sig säljaren icke bebösva anlita lagens hjelp, för att utfi liqvid för hvad han på god tro försålt. Nu uppkomma emellertid stundom na fall, att en köpman nödgas anlita lagens I för att skydda sig emot alltför stora färlumen då han efter den 1 Januari 1870 å en in utestänges från alla möjliga anspråk på 18 hjelp för indrifvandev af derefter uppkomnringar, och å andra sidan af konkurrensen gas att utan förbehåll fortfarende j kredit till alla såsom fullt säkhre arsedda r, så måste det medgifvas, att han har en uppgift att lösa, ty många gånger här en privatperson, som anses vara icke ci säker, utan tillochmed ganska förmögen, helt plötsligt befinnes vara cessionsmessig. Vid sådana tillfälten hafva de hittills gällande kredit! erkänt minuthandlaren rättighet att sö fordran, eller åtminstone, i händelse at att bevaka den och ur massan utså så som tillgångarne medgifva, men enär nästa års början handelsbok icke gentemot privatpersoner eger något vitsord och icke emot s dana personer får såsom bevisningsmedel och miauthandlaren sålunda är urstånd tt på lagligt sätt styrka sin fordrans riktighet, så är denna rättighet derefter desinitift upphörd. På goda råd är emellertid ingen brist, och personer, som icke hafva närmare reda på alla de svärigheter, som äro förknippade med en större minuthandels drifvande, förklara frågan vara mycket lätt löst med den enkla åtgärden att ,icke sälja någonting på kredit, utan att derför erhålles accept eller revers. Att här ingå i förklaringar öfver hvarför detta icke låter sig göra, hvarför det alldeles icke kan praktiskt tillämpas, skulle blifva alltför vidlyftigt, och insändaren måste derför inskränka sig till den förklaringen, att dylika försigtighetsmått i de flesta fall icke kunna af minuthandlare vidtagas. Men antar nu att en köpman har söresatt sig att icke på kredit utlemna någonting, utan att han lersör af köparen erhåller skriftlig förbindelse, och ut ban, så vidt möjligt är, söker bålla denna föresats; är han då skyddad mot sådana förluster, som tillföljd af ifrågavarande förordning kunna!s Irabba honom ? 1 Ins:n tror sig kunna besvara denna fråga med ett obetingadt nej! t Det är nemligen alldeles omöjligt att för hvarje l ff 1 1 småsak, som hemtas i en bod, affordra köparen accept. Det är också Jika omöjligt tör en minuthandlare att positift neka sina kun ler att ester behof dagligen hemta småsaker på kredit, ty hela hans affär, eller åtminstone största delen deraf, t består utaf småsaker, hvilka dock slutligen uppgå e till, för hans ställning, ganska betydliga belopp. f Nå! invänder man, då kan han ju vid hvarje mänads eller qvartals slut sammanräkna dessa små-: poster. och sedan af sina kunder begära att der-i tör erhålla antingen liqvid eller förbindelse. Nej, lc han kan icke göra så, och detta är just den tråga, 8 vars nöjaktiga besvarande skulle biitva alltför vidlyftigt för en sådan uppsats som denna. äfven om han kunde utan alla omsvep fram Il en dylik begäran, och äfven om denna begärane f t I j utan undantag af alla hans kunder beviljades, så kan det ju hända, att en eller annan af dessa kunder dör cagen före månadens eller qvartalets slut. och om då denna kunds arfvingar eller anIra rättsionchafvare neka att betala hans räkning, är han ju oaktadt all sin försigtighet lagligen