Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1869, sida 2

som hade all hans oro försvunnit. Gavar nie bade blitvit honom mycket kär, ocl han ansåg både sin makas och dotters sä kerhet betryggad genom Marcelles förbin delse med en så populär man. Marcelle behöfde sin faders obetingad bifall för att motväga den gränslösa häp naden och missnöjet hos sin moder, hvil ken aldrig hade föreställt sig möjligheter af en mesalliance, och som, oaktadt sir tillgifvenhet för Gavarnie, kände sig djup kränkt, emedan hon visste att hennes eger slägt skulle föredraga schavotten framfö ett sådant steg, samt att madame de S: Xists förutsägelser derigenom skulle mej än uppfyllas. Lyckligtvis hyste Gavarnie ej någre skrupler i detta hänseende, och minst a allt skulle han hafva lagt på hjertat något, som yttrades eller gjordes af madame de Lestrelle. Men hennes åsigt om saker åstadkom dock obehag. Hon inskränkte den frihet, som förr hade egt rum i hans umgänge med Marcelle, samt framkallade ett tvång, som inverkade på dem båda hvarjemte hon alltid använde Narcelles titel då hon talade med honom om henne likasom för att göra honom uppmärksan på den unga flickans höga rang. Stun dom kände det trolofvade paret sig smärt samt åtskildt. Och Marcelle visste ej hun oviss Gavarnie var, huruvida han hos hen ne hade väckt någon annan känsla än akt ning och förtroende. Hennes lif koncentrerades i faderns sjuk rum, ty ehuru den flämtande lifsgnistar hade stadgats något, under inflytelsen a hvad som gladde och upplifvade honom så mycket, var det blott uppskot. Han frå gade numera ej efter offentliga nyheter