Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 november 1869, sida 2

brutit löst; rika och fattiga, militärer och civila, män och qvinnor rusade ut, om hvarandra, och stredo hoptals i hvarje hörn; glasrutor klingade under muskötsalvorna; en trumma skrällde på torget, der striden rasade omkring rådhuset. — Sårade män lågo stönande på gatorna, trampade under vänners och fienders fötter: här och der öppnades en dörr, och någon af de fallna drogs in; uppror, plundring, mord herrskade under fem till sex timmar, och derefter försjönk staden åter i en så plötslig overksamhet, att det hela kunde hafva förefallit som en dröm, itall man icke hade sett blodpölarne på de smutsiga gatorna, spåren efter kulorna i väggarne och de krossade fönsterrutorna. Frankrike var jemförelsevis lugnt vid denna tid, ehuru klubbarne började ernå höjden af sin förfärliga makt, men scener likt dessa, och ännu värre, såsom i Montauban och Nimes, egde rum här och der, då det häftiga hatet mellan rikets två partier hastigt utbröt. Rojalisterna, som sjelfva voro oense sinsemellan, lågo alltid under, och försvagade endast sin sak samt ökade folkets hat emot sig. Ätven i Ibarraye hade de dukat under, och chevalier de Lestrelle hade flytt, sedan han så införlifvat sig med detta utbrott, att han satte alla dem i största fara med hvilka han hade stått i beröring. Medan staden genljöd af tumultet och Gavarnie ej kunde få ett ögonblicks ledighet, för att besöka vännen, hvilken ban älskade som sin fader, slocknade herr de Lestrelles lifsgnista lugnt och stilla. Hans maka, dränkt i tårar, satt bredvid hans bädd; Marcelle stod vid hans sida och ansträngde sin darrande röst för att fram