Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 november 1869, sida 2

iller al anledning Skall T10TSPAELTIOU blifva den talrikaste gruppen i den lagk stiftande församling, som skall samman) träda den 29 dennes; men detta parti harBÖ föga eller intet deltagit uti de i går ochs3 i förrgår skedda supplementvalen i Paris. , Så är äfven fallet med den förut så talrika och väl organiserade högern, hvilken upplöste sig efter Buffet3 interpellation i Juni månad. Vid supplementvalen ha väl således endast två partier kommit i betraktande: det ultraradikala partiet och den moderata venstern. Då det talas om en moderat venster, måste man påminna sig, att denna partinyans först utvecklat sig under inverkan af de vanvettiga valna i den första valkretsen, hvilka haft till följd, att sådane personer som Gam-j, betta, Bancel, es Simon, m. sl. kommit I att stå som moderata repu aner. Hvad som förr kallades , venstra centern har åledes nu kommit närmare högern, och skall väl framdeles komma att utgöra församlingens egentliga center samt troligen !! snart — regeringspartiet. I Ehuru utgången af de ofta nimn supplementvalen ännu ej är d, torde med temlig visshet kunna sägas, inga moderata politici blifvit valda. grunden ha dessa val uteslutande varit demonstrationsval. Det har alldeles icke varit tal om att välja män af mogen politisk erfarenhet och för lagstifmingsarbetet pröfvad duglighet, utan sådane, hril-) kas namn och person kunnat betraktas såsom uttryck för ett mer r mindre! passioneradt hat mot de bestående institutionerna. Det är denna sinnesstämning, som beherrskat de flesta offentliga valmöten i Paris och kallat en sådan person! mn Rochefort på scenen, hvilken under; nala förhållanden och i ett lugnt samaldrig skulle kunnat spela någon ana 2 nan rol flettist. ris und sig i d , än den, man lemnar åt en pamAtt den lägre befolkningen i Paer demagogernas ledning berusat en mest tygellösa pressoch talfrihet, kan knappast väcka förvåning; snarare är delklassen och alla kons det underligt, att den talrika movativa elemen-! ter iakt agit en så fullständig passivitet, som om saken alldeles icke vidkommit dem. Att de fanatiska klubbtalarne oc ordförandena i valmötena skulle vara de rätta språkrören för den allmänna opinionen i Paris, kan ingen tro; men saken är den, att den upplysta majoriteten helt och hållet öfverlåtit den politiska debatten åt klubbarne. Först för sent fann man, hvilken makt denna majoritet lemnat ifrån sig, och hvilka faror, som skulle hota samhället, om det medlande och försonande element fattas, hvilket bör törhindra en våldsam konflikt mellan det kejserliga enväldet och den anarkiska republiken. Det är af dessa skäl, som alla moderata tidningar i Paris under de närmaste dagarne före valet uppmanat alla att under valdagarne vara på sin post och visa det ,rätta medborgerliga modet, enär så stora intressen stodo på spel. IE Af de cirka 80 kandidater, som vid valperiodens jan hade trädt inom skrankorna, återstodo vid valens början endast 14; de sistnämndas fördelning på de särskilda valkretsarne var följande: Ista valkretsen: Carnot och Rochefort. Deni förstnämnde var under en tid medlem af provisoriska regeringen år 1548; sednare (1853) blef han med Cavaignac och Godchaux vald in i lagstiftande församlingen, men nekade att aflägga eden. Som man torde påminna sig, uppträdde Carnot i nna valkrets först sent som öcheforts motkandidat, och detta endast på sina politiska vänners enträgna uppmani Vid valet i Maj utföllo rösterna i detta distrikt sålunda: Gambetta 21,744, Carnot 11,604, andra kandidater 4.313. Nästani hela den liberala pressen har understödt Carnots; val; Rochefort har blott haft stöd af ,,Rappel; och ,Reforme, På polisprefektureni Paris trodde: man sig den 16 dennes veta, att de röstberättigade i första kretsen voro organiserade i formliga brigader, samt att de alla skulle rösta på Rochefort. ,,Sieclev har emellertid uttalat förhoppningen, att Carnot icke destomindre skulle afgå med segren. 3:dje valkretsen: I denna krets blef förhållandet enklare än förut, sedan Ledru Rollin drog sig tillbaka. Den kandidat, som här ansågs ha största chancerna, var Cremieux (israelit, justitiseminister 1845), som i valmötet hade ett temligen starkt parti för sig. Cremienx kan icke gerna räknas till de moderata. I ett privatmöte den 17 dennes förklarade han: ,Regeringen har hatt sin dag, den 26 Oktober; vi skola hafva våra dagar den 21 och 22 November. Vi skola i slutna leder betjena oss af det vapen (den allmänna rösträtten), som ned hvarje motstånd. Nationen förklarar, att den vill grundligt ändra system. Hafva vi friheter? Icke en enda. Man för 1759 års grundsatser! Låtom oss denna gång ici bete oss som år 1815 och öfverlemna åt våra etterkommande hvad vi sjelfva böra göra. tal mottogs med bifall. IIans medtäflare äro: Pascal Duprat och Pouyer-Quertier. 4:de kretsens kandidater voro: Allou, Henri Brisson, Henri Didier, Glais-Bizoin och Louis Simonin. Utgången af valet i denna krets ansågs tvifvelaktigare än i någon annan. Det moderata partiets kandidat var Allou, den yttersta vensterns Brisson. 8:de kretsen: Emanuel Arago (den berömde astronomens brorson), Alphonse Gent (socialist) och Herold. De bästa utsigterna af dem hade Arago. I en korrespondens från Paris af den 18 dennes heter det: På kejsarinnans namnsdag fick Napoleon III talrika besök af intima vid hofvet. Med en af gästerna hade kejsaren ett längre samtal öfver situationen, under hvilket han öppet tillstod, det han vore bestämd för att hädanetter underordna sig lagstiftande församlingens beslut. En strängt parlamentarisk styrelse skulle börja med denna församlings nästa session, och hvilka ministrar han än valde ur majoriteten, skulle han dock aldrig sätta sig emot de beslut, som fattas utaf majoriteten af folkets representanter. Ett visst personligt inflytande ville han blott förbehålla sig i afi