Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 november 1869, sida 3

Bref till Mandelstidningen. Edra båda artiklar under de sednaste dagarne rörande det olämpliga förhållandet, att en del embetsoch tjenstemän, utom sina ordinarie, ofta väl aflönta tjenster, eftersträfva och åtaga sig en del prisvata dylika, hafva naturligtvis gifvit anledning till mycken diskussion samt blifvit olika bedömda. Man har likväl dervid, så ofta som ej det egna intresset varit med i spelet och verkat förvillande på omdömet, medgilvit, att det gifves vissa sembets-eller tjenstemannabefattningar, hvilskas innehafvare ej utan mehn för sina stjenster kunna åtaga sig privata dylika, sså till exempel de ordinarie domhafvande. Att de kollisioner, som, när en domare sinom sin ort åtager sig privata befattningar, kunna uppstå emellan dessa och hans ordinarie tjenst, afhjelpas genom att annan person för tillfället träder uti ,embetsmannens ställe, medgifves visserligen, men härvid uppstår en ny fråga: är det billigt att den rättssökande allmänheten skall betungas med de nya omkostnader, som äro förenade med ett dylikt förfarande, nemligen arfvodet till den tillförordnade domaren? IIade icke den ordinarie domhafvanden genom åtagandet at den privata tjensten gjort sig jäfvig, så hade ju detta plus till utgifterna ej förekommit. Så t.ex. har inom den ort, brefskrifvaren bebor, domaren, utom en del smärre privata befattningar, åtagit sig vara direktör inom de trenne bankinrättningar här finnas, hvaraf de tvenne, såsom båda sedelutgifvande, äro synnerliga konkurrenter. Om man ock härvid ser bort från det mera om god vilja än takt vittnande försöket till lösning af det svåra problemet att samtidigt tjena tvenne herrar, så qvarstär dock alltid olägenheten att berörde embetsman, i följd af sina omnämnda privattjensters natur, oaktadt bästa vilja, likvisst ofta har svårt att intaga den opartiska ställning en domare bör hafva och hvartill, såsom sagdt är, kommer, att han i så många fall till allmänhetens förfång blir lagligen jäfvig att sitt embete utöfva. Ett annat exempel på dylikt missförhållande emellan en domhafvandes embete och hans privata företagsamhet hafva vi uti det flerestädes öfliga bruket, att dessa embetsmän uppträda såsom kommissionärer för lånesökande uti hypoteksbanker, under det att de likväl såsom domare böra företaga värdering af den jord, hvarpå lånet sökes. Man betviflar ej att de aktade män, som i allmänhet bekläda de vigtiga domare-embetena, med samvetsgrannhet härvid gått tillväga, med hvad man fordrar är, att ej de yttre förhållandena skola kunna gifva anledning till misstanke om motsatsen. I allmänhet taget torde man nog kunna uppställa såsom regel, att embeten och tjenster, hvad göromål och aflöning beträffar, böra så ordnas, att imehafvarne af desamma ej rimligtvis behöfra för utkomsten tillika kasta sig in på de privata tjensternas område, till hvilken vigtiga princip hänsyn borde tagas vid den mera eller mindre omfattande omorganisationen af hvad till administrationen hörer, som väl förr eller sednare kommer att ske. Med skäl kan man sedermera fordra, att. embetseller tjensteman såsom sådan bör vara nöjd med sin säkra om än måttliga: inkomst, hvaremot, så ofta en dylik person, på grund af kallelse och inneboende förmåga, känner sig manad att egna sina krafter åt den enskilda företagsamheten, för att på dess osäkra fält söka förvärfva sig en större inkomst, han borde göra detta helt upp, genom att för ändamålet afstå från embetet eller tjensten. Att detta synnerligen borde gälla alla dem, som hafva allmänna medel om händer, torde vara öfverflödigt påpeka; ty vunne ofvannämnda åsigter burskap, skulle härigenom säkerligen förebyggas, åtminstone till en del, upprepande af de många på sednare tiden inträffade sorgliga historierna rörande förskingring af allmänna medel. Orsaken till dessa har nemligen icke sällan varit den, att sedan embetseller tjenstemannen genom en utvidgad privat affärsverksamhet och deraf följande behof utaf penningar blifvit frestad att sammanblanda det allmännas intresse med sitt eget, så har steget lätt, kanske oftass oförmärkt, uttagits i den antydda beklag-v liga riktningen. — — Ä c— Yt — — — xi OM AN HM 2 NS PR YA fa Bref från Landsorten,