gång att då understöden under sällskapets första år blott uppgingo till 642 rdr rmt, fördelade på 35 understödstagare, de numera uppgå till öfver 6.300 rår, fördelade på 330 understödstagare. I början utdelades understödet dels i form af lifsmedel, dels som hyresbjelp och dels som betalning för skolgång. Smäningom upphördes med beviljande af hjelp till hushyra och understödet inskränktes till ved och ljus samt lifsmedel, förnämligast mjöl, gryn och potatis. Under de sednare åren har det beviljade understödet utgått under fyra hufvudartiklar, neml. ved, ljus, rågmjöl och hafregryn. Förr utdelades understöden i mån af inkommande ansökningar, hvilka, nu liksom förr, icke fingo göras af de behöfvande sjelfva, utan at någon ledamot, som då vitsordade behofvet och besörjde tillställningen af gåfvan. Numera sker utdelning, med högst få undantag, blott en gång om året, vid jultiden, eller just vid den tid, då behofvet af de artiklar sällskapet utdelar kännes mest tryckande. Genom några under sednare ären tillkomna testamentariska dispositioner, såsom framlidne G. Lindströms af 3,000 rdr, B. Tbulins och J. L. Broddelii af hvardera 2,000 rdr, med föreskrift att räntan skulle årligen på af gifvarne bestämda dagar utdelas till behöfrande och sjuka af den klass, åt hvilka sällskapet lemnar understöd, har det sett sig i stånd att äfven med penningar bispringa dem, som företrädesvis deraf voro i behof. Det understöd, som vid sällskapets stiftelse utgick under form af skolhjelp åt barn af obemedlade föräldrar, ändrades år 1831 derhän, att öfverenskommelse träffades med två lärarinnor af en här befintlig flickskola, att emot en årlig ersättning af 450 rdr till undervisning emottaga 20 flickor, hvilket antal dock redan samma år ökades till 24. Tid efter annan ökades den årliga afgiften till skolföreständerskan, så att den år 1843 uppgick till 700 rdr, hvarjemte sällskapet anslog särskildt arvode åt en lärare i historia och geografi. Slutligen har sallskapet, dels på den grund att undervisningen icke lemnade tillfredsställande resultat och dels deraf att en testamentarisk disposition till sällskapets skola blifvit gjord af framlidne handlanden Isaak Svensson, beslutat en omorganisering af skolan, så att sällskapet anskaffar skollokal och aflönar lärare och lärarinnor, hvarjemte stadgats, att de flickor, som hädanefter intagas i skolan, böra redan hafva inhemtat det kunskapsmått, som i folkskolan meddelas, och att sällskapets skola sålunda skulle blifva en högre undervisningsanstalt. Denna förändring verkställdes 1559, och har skolan sedan dess på ett tillfredsställande sätt uppfyllt sitt ändamål samt äro elevplatserne der mycket eftersökta. Denna förändring har dock medfört stora kostnader, och belöpa sig utgifterna för skolan till cirka 1,350 rdr om året eller ungefär 56 rdr för hvarje elev. Fråga har ock inom styrelsen blifvit väckt huruvida det, med afseende på de många ansökningar om understöd, bvilka i brist på tillräckliga medel nu icke kunna beviljas, icke skulle vara bättre attindraga skolan och använda dessa medel för de årliga understöden. Frågan har dock förfallit, dels emedan man ansett att orden i Isaak Svenssons testamente icke tilläte denna donation attanvändasiför annat ändamål och dels emedan skolan uppfyllde ett kännbart behof för mindre bemedlade föräldrar att få sina döttrar uppfostrade så, att de kunde vinna anställning som lärarinnor och öfverhufvud erhålla ett kunskapsmått utöfver det, som folkskolan lemnar. Under de 50 åren, som förflutit sedan sällskapet stiftades, har dess kapital jemt ökats dels genom gåfvor och dels genom testamenten. Kapitalet, som 1830 blott uppgick till 8,500 rdr, var vid det 50:de årets slut 78,000 rdr och under det nu pågående räkenskapsåret bafva redan influtit 11,500 rdr genom tre testamentariska dispositioner, nemligen af framlidne handlanden dAngotte 5,000, af framlidne grosshandl. Sv. Renström 5,000 och at framlidne handlanden II. J. Heyman 1.500 rdr. Dessutom har sällskapet, till följd af handlanden dAngottes testamente, att förvänta en ytterligare inkomst efter utredning at sterbhusets tillgångar, då halfva återstoden skall tillfalla sällskapets kapitalfond. Denna betydande tillväxt uti sällskapets kapital och deraf härflytande förmåga att utvidga sin gagnande verksamhet är i högsta grad glädjande och utgör ett nytt bevis på Göteborgs samhälles barmhertighet mot den nödlidande, men tyvärr växa behofven af understöd fortare än kapitalbildningen och hvarje år, vid den årliga utdelningen, ser sig styrelsen nödgad, i brist af tillräckliga medel, att antingen afslå välgrundade ansökningar om understöd eller ock lemna det i så ringa grad, att det högst ofullständigt motsvarar behofvet. Det är således styrelsens önskan att genom denna framställning fästa såväl allmänhetens uppmärksamhet på denna välgörenhetsanstalt som äfven att uppmana ledamöterna att mera verksamt än hittills understödja styrelsen i dess bemödanden och kontrollera förvaltningen af det under dess vård ställda ganska betydliga kapital. Göteborg den 13 Nov. 1869. Sällskapet Pe Fattiges Vänners styrelse,