Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1869, sida 3

Cd aa NA DKTAU UC mihsSlsaår benålinmngen och ökar skuldsättningen, så är dess verkan likväl a mera öfvergående natur, och krossar icke till de: grad samt är ej heller så olidlig att uthärda, son denna felaktiga, beklagansvärda kreditlagstiftning I hvilken med sitt olyckliga strypsystem åstadkom s mit mera ondt än allt annat. Att skulden och klandret härför riktas mot priå vatbankerne är ej underligt om ock oegentligt Med mera rätt och skäl bör det riktas mot kapi-taloch bankintressena. hvilka, sekunderade af e sbyråäkratien, åstadkommo detta strypsystem, hvilket blef olycksbringande i samma mån, som penningtillgången förut var ymnig och före agsamheten hade vunnit utsträckning. Under pretext att vårda och a statens krea I dit, hindrades först jordegarnes hypoteksföreningar i sin verksamhet genom inrättandet af en hypoteksbank, och dernäst gjordes dennas verksasihet omöjlig genom ans fixerande i fräga om låns upptagande. Vidare frigafs allmänna räntan, umen med inskränkningar och under förhållanden, som äfven gjorde införandet af denna i sig jell sunda princip till en olycka för jordbruket. HKäntan srigafs nemligen endast för korta papper under det den bibehölls bunden för inteckningar. Ilärigenom blef det lätt för privatbankerne att genast draga till sig alla disponibla penningar sinom landet, samt efter hand en del af dem, som voro fästade genom inteckningar — allt eftersom paniken och svårigheterna tillväxte. , Det föll af sig sjelit, att den enda utväg som nu återstod, måste begagnas, nemlicen att kasta sig i armarne på privatbankerna, hvilkas antal också, i enlighet med det rådande systemet, fort tillv I Men denna ldningsplanka hade genom v sinansierers åtgärder gjorts slipprigare och farligare än någonsin. Åit räntan höjdes till 7 å 8 Z utgjorde den minsta olägenheten; — värre var det att utlåningstiden nedsattes till högst 4 månader, med företrädesrätt för kortare papper och framför allt för vexlar på 1 å 2 månader. Att följden deraf skulle blifva, äfven då banker: j inställde all utlåning på de längre papperen som stundom hände, att landtmännen, som i allmänhet icke kunna begagna sig af dylika korta papper, måste åtnöja sig med de smulor, som blefvo ö!ver sedan öfriga näringsidkare och de s. k. procentarne fått sina behof fyllda, var gifvet. En högst skadlig och farlig förändring innebar derjemte föreskriften, att i stället för de gamla. vanliga borgensförbindelserna begagna s. k. bypoteksreverser, och föga lyckligare var uppfinningen : att vid kreditivers beviljande fästa det vilkor att årsräntan derå ej får ötverstiga ett visst belopp, ; eller med andra ord att kreditivet skall vara fyldt så lång tid af året att föreskriften uppnås. Emeller id utbasunas allt detia af våra bankmän och statsekonomer som de ypperligaste sörbättringar, ledande till en bankmäåssig, sund och riktig lånrörelse samt till borgenssystemets afskaffande. Omöjligt läre ock någon kunna tro att med sådant tal är all arligt menadt, så vida icke antagas skall att desse herrar anse en sund bankoch statskonst ligga deri, att visza individer gyni nas på de öfrigas bekostnad; — ty lika påtagligt som det är att inga verkliga affårspapper kunna tillskapas genom relementsharagraser, lika gilvet är det ock att borgenssystemet icke kan atbjolpas genom några föreskrifter. Genom användandet af de s.k. ackommodationspapperen göres det öfverklagade borgenssystemet blott bnhädrafallt sarligare och skadligare. Huru lätt kunna icke dessa reverser till order eller sedelhafraren missbrukas, , och huru lätt föran!eda de icke trassel, obehag och l förluster, vare sig för dem lemnas motreverser, så: som hos de aflärsvanare brukas, eller de lemnas på god tro, såsom ibland allmogen vanligen sker? 1 Och i alla händelser göra de lånetran onen flerdubbelt besvärligare och kostsammare. Säd: lånehandlivgar erfordra ju minst t.elli.e velärh. ; tighetsbetyg och kunna ej remitteras utan rekom. mendation. Isynnerhet för allmogen, som ej är sl ifkunnig och Jemförelsevis tager små lån, blir detta utstuderade trass et betungande, och ej sällan: ka h som räntan, så att låi nen stå låntagarne i 12 a 15 . i Onskas lånen på längre tid än 4 månader, kvilket nog ofta är händelsen, så 1 enya låneha ! lingar insändas kort efter ett lärs orhållande Är då lyckan god det gamla et ; ubetalas; men hinner d ! tid, inställer banken utlåni N börande för godt att ej ber ofta e) annan råd än att ta Ira hand och anlita ,procertare, nå korta, välkända papper företrädesvis Veiånade i I hankerne. I några banker få låren omsättas med i ning at -del hvar fjerde månad: men c ior5 Ira då vanligen att hypoteket skall vara stäldt t hå högre belopp än lånesumman samt behålla den; ikerhet tills slutliqvid ske örsummas detta i försallotiden fär-äljas länchandlingar e på aukion, hvarigenom låntagaren eller hans I esmän bypoteks-utgifvarne) kunna tå betala länckapitaet nåra dubbelt upp. i Huru mycket bar det icke i öfrigt ökat svårigeterna att nödgas anskaffa nånende ackommodaYi spapper i stället för borgeuspåskriiter? Bra St cket mera misskrediterande och riskabelt är det ck att bli lagsökt för egen revers än för en bor8. ensförbindelse. I sistnämnde skonas ock löÅ v smannen vanligen så länge låntagaren har bifång, då deremot i förra fallet loftesmanr en får F Sådan är den såsom sand prisade bankrörelse, :! varmed modernäringens idkare och den litet eller ittet skrifkunniga allmogen lyckli Men äro yra, så äro de dock i iska och ränin jemte omko a penningmä frihandelssystemet i t, 2 vid att vara prohibitister i fr e försmå följaktligen ej heller att and underbl a anhängare 2 OM pengar. der vader I åsa den befängda fördomen mot uth 1 landet, svara Å 10 läda skott i första hand. id 1 dd C nog finna sitt inde ndska pe och utländsk skuldsättning, äfven i i medlen äro afsedda till produktiva ändamål. lat Ilade så ej varit förhållandet skulle ej blifvit af iden att i den utsträckning som skett uvde i bet in enskildes Me t fullständig om icke a hade ej blifgandet och ar saste måtto in-4 udsätta riket I j adelt och ommande, åtminstone med i älts. Mau borde ej ytterli nder så svåra tider, ut att skuldsätta eft Jändska lån, hette tet. En gammal välkand sed har dock varit, at: låna! ider svåra tider för att återbetala under de goda sh lja Å löst iolk med almosor både från siutens ocha K de et utt lemna arbete heldre än allmosor — och att ssi Ist kostnaderne för en sak låta dem deltaga, som få d ha agn och rytta af densamma; men att erkänna v h tillämpa sådane principer öfverensstämmer icke La ltid med vi intressen. värligen lärer deck Ha won på fullt allvar kunna betväfla att våra efm; rkommande icke skulle vara belätne med och d ina sig väl uti att öfvertaga skulder, då i valuta va risör erhålles en så allmännyttig och produktiv ndom, som t. ex. jernvägar. Att, som sagdt, för alla tel och brister privatinkerne fått skulden bör ej förundra, om också ke nekas kan att i beskyllningen ligga både enlighet, öfverdritt och misstag; men — vi uppja det — söga misstag torde deremot begås om pitaloch bankm. il. intressen tillerkäunas förnsten af den öfverklagade kreditlagstittaingen ed thy åtföljande olycksdigra strypoch lånestemerOch frågar man a JAA A jorde, arnes sörträf