Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1869, sida 2

allt i dag, och längtar att återvända och förvissa mig om min mors säkerhet. — Jag skulle ej ha lemnat henne, om jag ej hade varit förvis ad derom, och ni hotas ej heller af någon fara. Då jag i dag på morgonen besökte Ibarraye, trodde man allmänt att ni hade undkommit till Alliers, till edra vänner de Mornays; ingen anade att ni funnos i grannskapet, och jag upplyste dem ej och förbjöd qvinnorna, som flytt till prestgärden, att lemna den, så att äfven de skola ej prata. Kyrkoherden ansvarar för tre eller fyra af sina församlingsbor, som hälla vakt, ehuru det är obehöfligt för ögonblicket. Den förslutna nattens dåd är mycket impopulärt; de skurkar, som deltogo deri, äro blott misstänkta, utom Lebrun, och skola hålla sig stilla för en tid. — O, det kunde ej vara en populär handling! Min dyre far, som endast har gjort godt under hela sinlefnad! Och likväl har bans hus undergått samma öde som S:t Xists! Tror ni verkligen att vi kunna vara trygga i Ibarraye? — Ja, ty ni skall stå under folkets beskydd, sade Gavarnie, hvars amerikanska uppfostran hade ingilvit honom ett förtroende till folkets rättskänsla, hvilket hitinills ej hade blifvit rubbadt. — Den franska nationen är ej ansvarig för dessa enkildta brott, som begås af skurkar, hvilka ippträda vid hvarje orolig tidpunkt. — Jag tror att de onda äro alltid starare än de goda, sade Marcelle; — de nda samverka alltid, medan de goda äro lelade och gå skiljda vägar. Det förefaler så underligt, att inom mindre än ett r ett så lugnt land som vårt råkat i röelse från den ena gränsen till den andra,