Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1869, sida 2

i fara, förena de sig — mot hvad? At framlemna en petition mot den ringa tole rans, som beviljas protestanterna. Såson korporation är presterskapet — kanskdock ej landtpresterna — men presterska pet i allmänhet lika hatadt som adeln Jag ber om förlåtelse. Jag glömmer all td att er familj tillhör adeln. Ni måste taga detta som en ursäkt af en amerikanare. — Ja, sade Marcelle, som ej hade hjerta att le, — Amerika måste förefalla er som ert fosterland. Ni skulle aldrig hafva stannat här frivilligt — äfven under lyckligare tider, tror jag — och nu stannar ni endast för att hjelpa oss. Ni är mycket god. — God! upprepade Gavarnie lifligt. — God! Om ni visste — men jag bör ej säga er det; hvad betyder det hvad jag menar. Jag är förpligtigad att i hvarje fall jag kan söka bjelpa herr de Champforts familj. — Jag vet att ni hyser dessa åsigter, sade Marcelle och hennes färg vexlade hastigt. — Min far är mycket tacksam. Det tycks orätt att vara så ledsen, som jag är, öfver att hans papper och böcker blefvo uppbrända, men det är hvad som smärtar mig mest, näst efter — — — Hvad är det? tillade hon och smög sig tätt intill honom vid ett svagt prassel. — En vattenfågel bland rören. Jag borde ej hafva lätit er företaga denna långa promenad, sade Gavarnie, som märkte att hvarje ljud uppväckte hennes fruktan. — Ni är för upprörd. — Nej, jag är mycket tacksam för att ni ej satte er emot mig. Jag måste tala vid Veronique. Men jag ser faror öfver