Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1869, sida 1

— SS män ni understödja, med denna nu lössläppta skara, som utsår de brott, hvilka detta olyckliga land nu är underkastadt. IIelvetets portar stå öppna, den gudlöse triumferar, och kyrkan döljer sig häpen. Min Gud, huru länge, huru länge? Gavarnie, hvilken sjelt samvetsgrannt sökte sanningen, föreställde sig ett ögonblick, att presten i sin själs bitterhet sysselsatte sig med denna svåra gåta, verldsordningen, och han sade med cn viss sympati: — Anser ni att intet godt kan framgå ur detta kaos? — Intet, min herre. — Anser ni verkligen inga förändringar till ett bättre möjliga? återtog Gavarnie med värme. — De skulle ej behöfvas, om verlden ville underkasta sig kyrkans styrelse. — Hvad anser ni då vara orsaken till det nuvarande allmänna missnöjet och eländet? — Dels bespottandet af, hennes lära och dels undseendet mot kättare. Ja, min herre, dessa två orsaker innehålla den lösning, som ni filosofer smickra er med att hafra upptäckt. Madame de Lestrelle, com var föga iutresserad af detta samtal, inföll nu, innan Gavarnie hann svara sin motståndare: — Marcelle, du minns hvad min kära, sniilrika väninna, markisinnan de Rivieres sade till Lafayette, då packet kastade en skämd apelsin i hennes knä: , Min herre, se här frukten af er revolutionk! Men var den bofven Jean Lebrun verkligen närvarande i natt? Hvem såg honom? Hur vet ni det? — Han var med. Jag kallades till ho