Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 november 1869, sida 2

herrliga trädgårdar. Resan fortsättes ij morgon till Suez-hamnen vid Röda hafvet, och så är denna 20 geogr. mil långa kanal genomfaren. Så är förbindelsen öppnad mellan Medelhafvet och den stora assvik, som öppnar vidare vägen till det aflägsna Österlandet, till Indien, Kina och Stilla hafvets öar. Det är ett skådespel, hvartill verldshistorien ännu ej erbjudit något motstycke. Här mötas alla Europas sjöfarande nationers flaggor; här sammanträffa de med Afrikas, med Nordoch Sydamerikas, med Asiens och Australiens, på gränslinien mellan tvenne verldsdelar, på sammanbindningslinien mellan tvenne verldshaf. Här mötas personliga representanter utaf en stor del af jordens folk, af de hvita, svarta och bruntärgade racerna; bär vexlar kanske i denna stund, uti någon af Ismailas festsalar, en liflig fransman handslag med en beduinhöfding från någon af Arabiens oaser; här inleder en företagsam yankee en affär med en långskäggig jude från Jerusalem; här presenteras för hvarandra en med ädelstenar prydd indisk furste och en ädling från Albions ö; här förnyar kanske en hygglig svensk sjöofficer bekantskaper från Hongkong eller Sidney. De lysande, underbara festerna fira ock ett storverk af första ordningen. Hvad som icke, eller blott ofullkomligt, lyckades samma Egyptens pharaoner, hvilkas minnesvårdar trotsat årtusenden; hvad de icke kunde utföra under sekler, det har blifvit fullbordadt på ett tiotal af år utaf en den nya tidens, den nya bildningens man: Ferdinand de Lesseys. Detta namn är från och med i dag outplånligt inskrifvet i verldshistorien, äfven om det ej blifvit ristadt på några obelisker eller andra ärestoder. Prankrikes namn är dermed förbundet, ärofullare, högre och varaktigare än det framgätt ur de mest lysande krigsbragder. Ty så mycket äro fredens, snillets och arbetets, värf högre än våldets och förstöringens. Derföre är det ock fredsfester, som nu firas, fester, hvilka bebåda en förbrödring mellan jordens folk, en täflan mellan dem uti fredliga bragder och storverk. Medelhafvet, hvars alla stränder en gång utgjort bostäder för en hög civilisation, har genom Suez-kanalens öppnande återvunnit en betydelse, som det ej egt sedan 3 å 4 århundraden tillbaka. Särskilt gäller detta om Afrikas norra kust, hvarest skola snart åter uppstå städer och fruktbärande fält i de trakter, der ökensanden ännu gömmer ruinerna af de gamla tempelbyggnader, som reste sig under en försvunnen odlingstid. Så uppstiger ock dec gamla Egypten ur sin graf, detta land, af hvars civilisation, som går tillbaka till årtusenden före all historia, man nu börjat uppleta och lägga i dagen allt mer förvånande spår. Om Suez-kanalens betydelse för verldshandeln hafva många afhandlingar blifvit skrifna. Det har varit just hänsynen till handeln, som framkallat detta jätteföretag. Och framtiden lärer ej komma att svika dessa beräkningar och förhoppningar. Jordens folk äro kallade att utbyta med hvarandra alstren af sina naturliga hjelpkällor, af sitt arbete och af sin intelligens. Det är endast genom detta utbyte hvart och ett land kan rätt utveckla sina egna tillgångar. Hvarje steg till underhjelpande af denna tolkens sträfvan — sträfvanden, som gå tillbaka längre än någon historia derom kunnat skrifvas — hvarje framsteg, med andra ord, på kommunikationsväsendets område, är egnadt att öka alla länders välstånd, förmedelst framkallande och utvecklande af hvarje folks individuella, andliga och fysiska, kraft. Och något större steg på detta fält har aldrig, inom mensklighetens historia, ännu förekommit, ett påstående, som kan med trygghet göras, äfven efter det en jernväg sammanbundit östra och vestra kusterna af Nordamerika. Fjerran skiljda från de högtidligheter, som i dag inviga detta verldshistoriska företag, skola vi snart genom telegrafens trådar erbålla kunskap om dess hufvuddrag. Så kunna vi ock, med glädje och beundran, följa detsamma med våra tankar och lyckönskningar, egnande dervid vår särskilta hyllning åt det namn, som icke längre tillhör Frankrike allena, utan hela den civiliserade verlden, nemligen Ferdinand de Lesseys. Det har aldrig blifvit sagdt, att icke skolkunskaper äro nyttiga, såsom grundläggande både allmän bildning och de särskilda studier, som från denna utgrena