bedömande af den examinerades insigter och yrkesskicklighet. Men det har blifvit sagdt, att kunskaper och duglighet för ett kall kunna finnas hos en man, utan att ban genomgått skolan och utan att han genomgätt den föreskrifna examen, eller fullgjort ett gifvet yrkesprof. Särskilt har det blifvit erinradt, att en man kan, utan att hafva passerat dessa grader, ega både insigter och behörighet i öfrigt för det presterliga kallet, och man har för denna behörighef lagt en särskild vigt på det presterliga sinnet, hvarmed då menats det fromma, gudsruktiga sinnelaget. Har en man, uti praktiken, under kallets utöfning, visat sig besitta sådana egenskaper, då har det ansetts vara både för mannen och kallet och för samhället nyttigt, att han finge rätt och tillfälle att undergå en särskild pröfning, huruvida han tillegnat sig den ifrågavarande bildningen, ehuru han derförinnan icke genomgått de ctjest föreskrifna skolstudierna. Härom är frågan. De praktiska följderna af denna princips tillämpning hafva blifvit lemnade mera åsido. Man har dervid icke velat betrakta, huruvida pietismen eller rationalismen skulle hafva fördel af den omtalade dispensen, emedan man, i fråga om grundsatser, särdeles när det gäller en utvidgad frihet, icke vill taga hänsyn dertill, att den uppfattning, eller det parti man sjelf tillhör, skall hafva fördel af saken. Sådana biafsigter böra ej grumla våra frihetssträfvanden. Likalitet som fruktan för katolismen kan förmå oss att uppoffra religionsfribetens grundsats, likalitet kan fruktan för pietismen förmå oss att underkänna grundsatser, hvilka vi anse vara riktiga i och för sig. Det handlingssätt, som sramträdt mera än en gång hos dem, som kalla sig liberale, att påyrka frihet blott såvida den kommer dem till godo, men vara ganska litet frihetsälskande när det gäller deras motståndare — det handlingssättet hafva vi alltid ogillat och skola alltid göra det. Vi hoppas, att en ärad insändare till dagens Göteborgspost må finna sig, åtminstone tillsvidare, tillfredsställd af denna förklaring.