a 0 DE 442 HV — Ut vpnands9us 11Au 1 01 nge, den 30 Nov. d UTRIKES. ÖSTERRIKE. Den engelska , Daily News har innehållit åtskilliga artiklar om upproret i Dalmatien, och till svar på dessa innehåller en korrespondens från Wien väsendtligen följande: ,Det är visst, att Ungern gerna skulle vilja förena Dalmatien med den heliga Stefanskronan, men lika säkert är, att det hvarken finnes något historiskt eller juridiskt berättigande att fordra en sådan annexion af ett sydslaviskt territorium. Den adriatiska kustens underkastande under Jellachichs banat kan omöjligen begagnas till förevändning härför. Dessutom erkänner äfven 1867 års kompromiss och den derpå beroende lagstiftningen integriteten af det egentliga Österrikes territorium. Författningen af December 1867 är antagen både de jure och de facto af Ungern; enligt denna författning sänder Dalmatien sina representanter till Wien, och den nu gällande lagstiftningen är således emot, att Dalmatien skall förenas med Ungern. Ekonomiska och politiska intressen göra besittningen af Dalmatien till en lifsfråga för det tyska Österrike; de 54 dalmatiska hamnarne bilda en lång vidsträckt basis för utvecklingen af dess vigtiga maritima förhållanden. Utan Dalmatien skulle Österrike vara ett inland af andra rangen; äfven bevekelsegrunder af strategisk natur måste föranleda österrikiska regeringen att fasthålla Dalmatien. Att Dalmatien är af stor politisk-strategisk betydelse, bevisade sig år 1S66, då alla anfallsplaner mot Österrike upptogo landstigning på den dalmatiska kusten. Åt öster håller den tysk-österrikiska regeringen genom innehafvandet af den dalmatiska kusten hela den sydslaviska befolkningen i schack. Ryssland visste ganska väl, hvad det ville, då det af furst Felix Scwarzenberg begärde, att en syd-dalmatisk hamn skulle afträdas till kolstatiou. Österrike skulle afstå från sin ställning som stormakt, om dess regering upphörde att utöfva ett fritt förfogande öfver de dalmatiska hamnarne. De materiella intressena i Dalmatien äro af äfven så stor vigt. Importen uppgår till fullt 1, af samtliga importen till alla österriska hamnar; exporten är mycket betydlig, och dalmatierna lemna blomman af sjömän till Österrikes flotta. Befolkningen sympatiserar hvarken med magyarer eller kroater; 3at hela antalet tillhöra den serbiska stammen. Cirka 12,000 italienare äro spridda öfver landet, och på södra kusten befinna sig flera albaniska byar. Afven i sedlighet skilja sig dalmatierna från magyarerna; under det i Ungern 80 oäkta barn kommo på 1,000 födda, räknar man i Dalmatien blott 45. Dalmatien har plats för invandrare, odlingsbar mark, vatten och stenkol, skeppsfart och hamnar. Endast i besittning af Dalmatien kan den österrikiska regeringen uttala ett afgörande ord i den orientaliska frågan, då den på allvar i framtiden förekommer. FRANKRIKE. . Times lyckönskar kejsar Napoleon till det ultraradikala partiets vanvettiga politik. ,,Rochetort och hans vänner — säger den nämnde tidningen — gifva kejsaren segren i händerna, redan innan striden är börjad. Man måste-lyckönska kejsaren till det djerfva beslutet att låta sina bittraste fiender göra allt, hvad dem lyster. Den oreda, som , de oförsonliga göra genom sin tygellösa press, måste afskräcka dem, som eljest skulle sluta sig till framstegspartiet. Amnestien af den 14 Augusti var mer än en ädelmodig handling; den var ett statsklokt steg, och det undantag från lagens bokstaf, som man gjorde till förmån för Rochefort, var en sika klok åtgärd. I en annan artikel yttrar , Times: , Det gläder oss att se en omkastning hos den franska pressens mera respektabla organer. Icke få af de liberala tidningarne yttra sig kraftigt emot Ledru Rollins brutala valmanifest. Detta säär alldeles i sin ordning. Kunna de få bugt på den revolutionära fanatismen, så är striden mot det personliga regeringssystemet till hälften vunnen. Vi äro de sista att afråda ifrån en stark och sammanhängande opposition i Frankrike, men Iden sanna friheten kan blott uppbyggas på ordningens grundval. Som vi förut meddelat, har PrevostParadol i Edinburg hållit en serie föreläsningar öfver det nuvarande tillståndet i Frankrike. Utom det intresse, som detta företag på hvarje tid skulle väckt, har detsamma på visst sätt ökats genom de öfverdrifna framställningar, som åtskilliga radikala i sina tal vid de sednaste valmötena i Paris gjort. Paradol har i nämnde föreläsningar yttrat sig med mycken moderation, och det förtjenar att särskildt anmärkas, det han med mycken klokhet undvikit att jemföra förhållandena i Frankrike och England. Det som i Paradols föreläsningar torde vara af största intresse är hans svar på de begge stora frågor, som hvar och en framställer, hvilken reflekterar öfver ställningen i det franska kejsardömet. Den första frågan lyder så: Hvaraf kommer det, att den napoleonska styrelsen — oaktadt den blifvit uppbyggd på mened och blod, till motståndare haft de bättre elementerna i landet och under de sednaste åren gjort så många misstag — så länge kunnat hålla sig? Den andra frågan: Hvilka reformer äro det närmaste målet för de moderat-liberalasi Frankrike — vare sig bonapartister, orleanister eller republikaner — sträfvanden? Den första frågan besvaras af Prevost-Paradol väsendt) ligen på följande sätt: Det är tre momen-ter, som det nuvarande kejsardömet har att tacka för sin varaktighet: den allmänna rösträtten, som genom denna regering j kommit till heders; den elasticitet, hvarmed den nu gällande konstitutionen lämr par sig för den kejserliga styrelsen och . för nationens fordriugar. ifall ragaringan