Article Image
PUUe DJOHU I HCJAaCTHU al YDagcloLTL. (8e — Qvinlig student. Enligt Uelsingsors-ri bladet undergår ett fruntimmer som bäst fullständig student-examen vid universi-lu) tetet. är Då vi för kort tid sedan gåfvo rum åt insändares klander deröfver att vissa landt-ji statens embetsmän voro tillika direktörer å inom enskilta banker, hafva vi, hvad an-i går den omtalade landskamreraren i ett närbeläget län, blifvit upplyste derom, försåvidt anmärkningen afser landskamreraren i Ulssborgs län, att hans befattning vid Venersborgs bank inskränker sig dertill, att han är ordförande i direktionen vid hufvudkontoret, i hvilken förrättning han är upptagen endast omkring 4 å 5 timmar i veckan; att han för öfrigt icke är inom banken tjenstgörande, hvarken såsom verkställande eller jourhafvande direktör, samt att hela arvodet för uppdraget utgör 750 rdr om året. Ett sådant uppdrag kan, anmärkes det, på intet vis anses motsvara en statens ordinarie tjenst, och man frågar vidare: hafva icke landssekreterare och landskamrerare rätt att disponera den tid de hafva ledig från tjensteåligganden, på sätt dem bäst synes, endast de dervid ej komma i kollision med sina tjenstepligter i öfrigt? Finnes någon skillnad, om ett uppdrag är förenadt med inkomst, eller om det är lönlöst, såsom ordförandeoch ledamotskap i sparbanksdirektioner, drätselkammare 0. s. v.? Är det mera klandervärdt, om en sådan tjensteman egnar sin lediga tid till nyttig sysselsättning, än till förströelser, t. ex. på klubbar, m. m. dylikt? Klandret lärer väl endast då blifva besogadt, när det är visadt, att personen åsidosätter något af sina tjensteåligganden. Embetsmannens större eller mindre löneinkomster höra icke hit; begreppen om dem äro utomdess ganska skiljaktiga. Vi instämma i det hufvudsakliga af detta räsonnemang, hvilket ej strider emot hvad vi förut yttrat i detta ämne. En embetsman må hafva huru många tjenster och befattningar som helst, blott han icke försummar någonting af hvad honom tillkommer. Sålunda borde lagen icke innehålla något förbud mot innchafvande af flera tjenster. Men denna lag lärer väl vara grundad på kännedomen derom, att tjensteåligganden kunna fullgöras på olika sätt, d. v. s. mer eller mindre omsorgsfullt, utan att kunna dermed anses eller klandras såsom försummelser. Så kunna de ock skötas genom biträden, utan att något kan anmärkas mot förrättningarnes ordentliga fullgörande. Alltså kan ju t.ex. en landssekreterare vara både bankdirektör och mycket annat, när han blott förstår att antaga dugliga biträden. Man hvarföre gillar man icke detta? Jo, af det enkla skäl, att man af embetsmän, inom vissa befattningar, fordrar ej blott det ordentliga expedierandet af föreliggande ärender — ehuru man är mycket tacksam när detta sker — utan någonting derutöfver, hvarest det särskilta nitet och den högre insigten göra sig gällande. Så ega t. ex. en länsstyrelses tjenstemän rätt många tillfällen, att gagna sina län med råd och dåd, äfven om dessa tillfällen ej äro förenade med expeditionslösen. Och för dessa värf kunna de icke använda hvarken biträden eller vikarier. Aro åter dessa anspråk obefogade; är det nog, att en embetsman i en sådan ställning fullgör mekaniskt hvad som hör till hans expedition, då kan hans tjenst, det medgifves, utföras af ett rutineradt biträde. Men då möter den omständighet, som ligger i tjenstens lön och anseende. om en tjenst kan lika väl skötas af ett biträde för 1-å 2,000 rdr, så lärer det vara något högt, när samma tjenst åt sin innehafvare lemnar mångdubbelt detta belopp. Lönevilkoren utgöra här ingen främmande sak. Åren tjensteman mycket svagt aflönad på den plats, som också lemnar honom mycken ledighet, så vore det en orimlighet, om han ej finge söka förbättra sina vilkor genom att åtaga sig extra arbete. Men har en tjenst, med hänsyn till den stora möda densamma krätver, blifvit rikligt salarierad, så lärer det väl blifva oriktigt, att innehafvaren åtager sig andra tjenstebefattningar derjemte, äfven om han kan gå klanderfri i fråga om sina tjensteåliggandens formella fullgörande. I de fall, hvarom här är fråga, tillkomma de särskilt vigtiga omständigheterna, att länsstyrelserna ega en kontrollerande myndighet öfver de enskilta bankerna. Det lärer väl då vara ganska obehörigt, att någon af dessa styrelsers ledamöter är ledamot af en bankdirektion, särdeles om han såsom sådan är verkställande eller jourhafvande direktör. Vi upprepa det: aktgifvandet på tidens tecken bör mana embetsoch tjenstemännen att icke genom uppenbara handlingar visa, att deras embeten och tjenster äro alltför beqväma och lemna alltför mycken tid äfven till extra förrättningar, att ej tala om sysslolöshet och förströelser. Heldre än att lägga dessa förhållanden i dagen, böra embetsmännen använda sin lediga tid till vare sig allmänt nyttiga värf, eller studier, eller andra förrättningar, som 2 — SA. s ( OaA EO PV — — —— — OS Fr OLJA — 2 2 D OO —: — — — — — — — — AUt1—— — —— — — — — — — — — —————— — — ——

16 november 1869, sida 2

Thumbnail