uationen kan fortsara. Man kan uphskjuta kri-j! en, men den skall periodiskt återkomma, tills den 1 år sin lösning. På denna lösning beror kejsardönets och Frankrikes framtid. I ,Libertiö heter det: ,Om befolkningen, trots alla varningar, vid vaet den 21 dennes sluter sig Ledru Rollins uppop, hvad skall då en regering kunna göra, som ar sin tillvaro genom allmänna rösträtten? Dag ör dag blir förvecklingen allvarsammare. Att tillluta ögonen för faran har alltid varit ett medel stt icke se, men knappast någonsin att besegra lensamma. Emellertid förlorar Ledru Rollins maniest en väsendtlig del af sin betydelse gevom den omständigheten, att dess försatare — i motsats till hvad förut uppgifvits — definitift afslagit att komma till Paris. Prins Napoleon och prinsessan Clotilde voro nära att vid sin återresa från Italien förlora lifvet. De befunno sig nemligen mellan Bourg och Amberieux på ett jernvägståg, som gick ur spåret. De undkommo dock med blotta förskräckelsen. Det radikala partiet synes nu i sitt program, utom vägran att aflägga ed på författningen och påyrkandet om det imperativa mandatet, äfven skola upptaga: skattevägran. Nedborgaren Gambon, hvilken var medlem af den deputation, som varit i London för att förmå Ledru Rollin att komma till Paris, har offentliggjort en skrifvelse till den tjensteman, som uppbär skatterna i hans distrikt, deri han underrättar om, att han icke längre skall betala penningar till regeringens Chassepotgevär och casse-tåtes (polisstafvar), samt att skatteutkräfningen är ,en rättskränkning. I ett valmöte den 9 dennes förklarade Rochefort: Jag är icke katolik och inser ej, hvarföre jag skulle betala skatter för att dermed göda presterna. Jag är motståndare till de stående armåerna, hyilka mestadels blott användas till att döda fredliga medborgare, men icke till att förskaffa oss upprättelse och bämnd gentemot utlandet; derföre skall jag icke betala det ringaste till armåen. Jag skall vägra skatterna, medborgare, och jag: skall förklara detta från lagstiftande församlingens talarestol. Man skall då panta från mig, men det skall icke i hela Frankrike finnas en enda menniska, som bjuder på mina möbler! Och hvad skola mina 30,000 valmän göra? Låten polisen komma och panta! Men då nu denna regering af röfvare och tjufvar, som är så sniken efter penningar, märker, att den icke mera har något att taga utaf, sedan kassorna blifvit tomma, då skall byggnaden af den 2 December störta samman, och hafva då det, som vi alla eftersträfva: republisen liTalaren fick två varningar af den närvarande poliskommissarien, men för öfrigt afbröts hans gemena yttranden endast af stormande bifallsrop. Begagnandet af oqvädinsord mot regeringen har under denna valagitation icko straffats med upplösning af valmötena; deremot ha flera möten blifvit upplösta, då man ville diskutera frågan om vägran att aflägga eden. Då Rochefort den 9 om aftonen lemnade ett möte vid Rue Doudeaurille, omringades hans vagn af hundratals personer, som tvingade kusken att köra steg för steg. Under afsjungande at marseljäsen gick nu tåget till gatan Guy-Patin, der en af Rocheforts vänner, som hade satt sig bredvid kusken, höll ett improviseradt tal för att af den ständigt tillväxande hopen begära, att den måtte lemna plats för Rocheforts vagn. Kusken körde nu på hästarne af alla krafter, hvarigenom ett sådant försprång vanns, att folkhopen snart afstod från försöket att springa efter vagnen. Näppeligen ha flera galenskaper varit offentligt yttrade på så kort tid, som under den sednaste valperioden. Många yttranden och scener påminna nästan om utsväfningarne under en del af den första republiken. Det är dock icke en Ludvig XVI, som nu sitter på Frankrikes tron, utan — Napoleon III. I annat fall vore det svårt att förutse, huru detta spektakel skulle sluta.