Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 november 1869, sida 1

mhja Ge dem desto beredvilligare ett hemvi ligt sådant. I den stora nordtyska staten sär detta annorlunda; dess regering är visÅsserligen ett mycket oskyldigt f sden ultramontana fieudskapen: d 2) fienden till de rome terna är i den nordtyska storstaten folkels mot allt mörker, all jesuitism energiskt uppträdande medvetande. Tolket känner skarpt och noga, att det måste vara på sin vakt för latt rädda hvad som ännu åte af Luthers i alla fall till hälften misslyckade -resormotion. Berlinarnes i hela månader I fortsatta angrepp på klostret i Moabit voro sett visserligen rått, men mycket naturligt j uttryck af denna känsla. I Åstaren med Moabiterklostret har soran) ka af 8 ledt äfven den högre stående, af de öppna politiska angelägenheterna helt och hållet i anspråk tagna, allmänheten att sy ssitta sig med de framsteg, hvilka katoliecismen under de sednaste åren i all tysthet gjort. Man har ändå öfverraskats af att höra, att Berlin — ännu trängre än Paris af fästningar — från alla sidor blifsvit inneslutet at katolska etablissementer, afkloster, och att sjelfva Berliner-(Moabister-)klostret endast utgör den sista, dj knutna maskan i det nät, hvarmed Rom sredan betäckt ,,den markiska sanden. Man har ändå öfverraskats af att förnimma, att under de sednaste 10 åren Pre riktats med omkring 750 dylika etabl menter. Om det ock ännu må vara för tidigt att tillägga alla dessa ctabli ter, hvilka tjena de mest olika ändamål, benämningen kloster, så känmer man dock kurians konseqvens och seghet tillräckligt, för att med visshet kunna förutse, att alla dessa telningar snabbt skola tillvixa oct inom kort vinna sin betydelse såsom vidtherrskande fisten för katoli ismen, såframt vi icke genom kraftigt genom söråa lagar sätta en gräns för deras utvidgning. Det måste äfven frappera oss då vi se, att bär i Berlin, sätet för protestantismen, alla försök att vid solkförsamlingar fala en resolution mot klosterväsendet tillintetgjorts genom de i m r och med vildhet uppträdande katolska elementerna. Man höre dertill biskoparnes allt trotsigare och ösfvermodigare språk: man rikne dertill förhållandena i det största sydtyska lai det, i Bajern, der ultramontanismen de sednaste valen förskaftat sig p hällten at sätena i deputerade och der densamma genom de för nyvalen (deputeradekaumaren i bekant, måst upplösas) ämnar omöjlig den patriotiske ministern furst IIOHenl qvarblifrande; man betrakte huru Sydtyskland det katolska elemen derssödt med biskopliga pennins versvämmar de närbelägna prote länderna och intränger allt dja testantiska norden — och vi ha en ic af företeelser, hvilka såäker! ej äro utan sammanhang med ( . isb mmaren, ende 1010. från tet, uncl, öfhet, hvarmed Rom sätter konciliets ide i verket. Man har länge 1 erle hopp, att vid detta koncilium biskoparne skulle spela en de ron ufsigterna motsträfvande roll tilltrott dem mol till en ig verkligen att öfverenskomma om en gemensa ning vid konciliet. Den såkallade I förklaringen var första frukten af möte. Nämnde förklaring var så alt satt den på alla håll skulle göra det skade intrycket; den var ett höst matiskt, tvetydigt aktstycke. I sjelr ket gjorde den också det mest tryck; enhvar fann deri hvad och så påstod den cue, att bial uppträda mot dogmen om pårvens ofelbarhet; den andre fann, att de frå öfverenskommit att foga ik beslut. I sjelfva Rom synes man aj dokumentets betydelse klart för si fattaren, en nyligen till biskop ut bajersk professor, har innan hans ning stadfästats, på ett ov: t vit kallad till Rom, afseende på hans arb delse. Detta kurians så med all energi förebygga upps ett dissenterande parti på konc velat draga den slutsatsnärmaste tiden komn ntetgörande slag mot det prot Tyskland. Men man glömmer kurian sedan århundraden up plötsliga slag falla på sina mo Detta skulle också i våra dagar framkalla de kännbaraste repressalier, ty ännu har staten makten i sina händer. Nej, uti taktiken att i all tysthet k i ståndare ligger kurians taktik inn för törsta fara — för för tankefrihetens hul Fråga vi nu: hvad gör då den liska kyrkan i Tyskland för att alvaria denna fara? ket beåröfligt kyrka fint ligen endast i Preus befinner sig i en vida ogynusamm: ning än den katolska, ty churu i sens förfatining IIkaledes full fr henne gara å beror hon alltjemnt al den omständigl gen är den högsto