Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 november 1869, sida 2

hböteborg d. 15 November. Under rubriken: ,,En tryckrrihetsfrågak, ,insändt, läses i Posttidn:n följande: , Tryckfrihets-förordningen stadgar dels, i 1 8 4 mom, att utgifvare af dagblad eller periodiska skrifter böra anmäla sig, jemte titeln och tryckningsorten, hos justitie-statsministern, som eger att, så vida sökanden ej för nesligt brott blifvit dömd, eller förklarad ovärdig föra andras talan, meddela bevis, att intet hinder emot skriftens utgifvande förekommer, och dels, i 4 8 2 mom,, att boktryckare, som, utan att vara försedd med justitie-statsministerns bevis om gjord anmälan af ett dagblad eller periodisk skrift, desamma trycker, skall böta ett hundra rdr samt att skriftens utgifvande skall inställas, intill dess utgifraren iakttagit hvad derom stadgadt är. Men dessa stadganden innebära lika litet enligt deras ordalydelse som enligt deras rimliga mening, att en boktryckare, blott han har i handom ett tillståndsbevis, skulle få ansvarsfritt trycka en tidning, som utgifves af någon annan än den, å hvilken beviset lyder. Lagen förutsätter tvärtom uttryckligen, att detär utgifvaren, och ingen annan, som skall anmäla sig hos justitie-statsministern och till boktryckaren aflemna sitt tillståndsbevis. Det är klart, att boktryckaren måste vara fredad från ansvar, om han har ett tillståndsbevis i sina händer och på grund deraf trycker en tidning i god tro, att den utgifves af den, hvars tillståndsbevis är aflemnadt, likasom att boktryckaren icke kan vara skyldig att bevisa en sådan god tro. Men om det deremot fullständigt ådagalägges, ej blott att den person, hvars tillståndsbevis boktryckaren har i handom, icke är tidningåns utgifvare, utan ock att boktryckaren omöjligen kan vara derom okunnig, så kan boktryckaren icke längre ega att med samma bevis skydda sig mot ansvar för tidningens tryckning. Skulle t. ex. tillståndsbeviset vara tillräckligt för den fortsatta utgifningen, om den, hvarå det lyder, dör och boktryckaren derom underrättas? Eller om den, som aflemnat beviset, för boktryckaren tillkännagifver, att han icke längre vill åtaga sig ansvara för tidningen? Det har flera gånger inträffat, att personer, för hvilka tillståndsbevis å en tidning varit utfärdadt, hos justitiestatsministern anmält, att de icke vidare ville vara dess ansvarige utgifvare, men att de icke kunnat återfå beviset, och justitie-statsministern har då, såsom vi tro med rätta, låtit underrätta vederbörande boktryckare om att detta tillståndsbevis upphört att vara gällande. Samma förfarande borde tvifvelsutan iakttagas, om det inför justitie-statsministern styrktes, att en ansvarig utgifvare blifvit för nesligt brott dömd, eller att han, såsom vansinnig, blifvit för sina gerningar otillräknelig. Det åligger nemligen justitie-statsministern, jemlikt 4 1 mom., att vaka öfver skrifters allmängörande, och dit hörer att tillse, det tidningar ej utgifvas utan behöriga tillståndsbevis. Att icke allslags pröfning härvid är honom förbjuden, torde vara ak det ofvan sagda uppenbart; det kommer blott an på, att han icke utsträcker denna pröfning utöfver tillbörliga gränser eller utan pätagliga bevis bygger på sannolikheter eller ovissa slutsatser. Nu har det inträffat, att den ansvarige utgifvaren af en i hufvudstaden utkommande tidning blifvit af högsta domstolen OR KRETS TARA SVR ETERN RAR PE RTR