Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 november 1869, sida 2

3å5 I UC vid Kyrkodorraårne urstallda ae ken. Göteborg i November 1869. STYRELSEN. 18,173. UTRIKES. TYSKLAND. .Köln. Zeit. för den 8 dennes skrifver: Med synbar tilliredsställelse fästa de antiissiska tidningarne uppmärksamheten på den la tillrättavis som kommit den nordsles L till del i Berlin, ira något, som de ej ä Urereidt gagnot det, att så läng Om P denna måste e mma till krig. 8 tsiga, huru politiska kombinationerna sk gestalta sig i lant fall, men så mycket är t, — helt och et utan afseende på den traktats senliga rätten — att vi i denna fråga hafva alla alla nationers sympathier mot Om grefve Bismarcks helsotillstånd skrifves från Berlin till ,, Aug -Den för kort ti gitten, att det ren åstadlto arefve Bismarcks belsa, tat sig. Enligt de nyaste rzin har tförbuud: rns helsotillstånd tvertom försämrats. IIans n t af den fortfarande Nmmlösheten, och hans retlighet har stigit till sådan grad, att den minsta si örelse framkallar uppkastningar af galla. Om läkarne än icke deruti omedelbar fara för h lif, mo äl på det bestämda, ätt hau I Berlin, och det derför sannolikt han icke skall infinna vid parlamentets öppnande, Ena bokbindare Wittmann, som varit 4 gånger gift och af girighet samt med kall beräkning förgiftat sina 4 hustrur och 2 barn, bar genom kunglig nåd fått det honom ådömda lifsstrastet förvandladt till fängelse på lifstid. Denna benådning, säger ,Köln. 4eit., måste betyda dei samma som dödsstraffets faktiska upphålvande i Preussen. FRANKRIKE. Om nutidens stora problem: Frankrikes ka framtid, uttalar sig den bekante kritikern Ernest lesan i en artikel uti ue des deux mondes, som väckt uppregeringars och seende både i Frankrike och ut landet, dels genom de många snillrika anmärkningar, densamma innehåller, och dels igenom den fördomsfrihet, hxarmed författaren uppfattar hela situationen och bedömer de särskildta partierna. Renan kommer till det resustat, att Frankrike ännu icke är moget för republiken; att hvarje fosterlandsvän måste tillönska seger åt de konservativa elementerna, och att Frankrike skall vara bäst tjenadt med att bibehålla kejsaredömet, men utrustadt med omfattande liberala institutioner. De parisiska revolutionernas tid — säger sörsattaren — är förbi för alltid, icke så mycket för det att de materiella vilkoren för en revolution fatlas, utan för det att förhållandet mellan hufvudstaden och provinserna har blitvit helt annorlunda, samt emedan den väpnade styrkans öfvervigt den vapenlösa mängden genom den dednare tidens uppfinningar har blifvit så lig, att en strid skulie vara helt och hållet hupplös. Ett folk, som har den allmämm rösträtten, ska icke låta påtsinga en lution af sin hufvudstad. Om en revolution i Paris kunde tänkas, lle zurtemeuten protestera deremot; de skulle apbrsa YParrikader på jerm arne för att amma eldsvädans spridning och förhindra hufvudstadens förseende med lifsmelel, Så att den parisiska revolutionen inom några få dagar skulle bli utsvulten. Sedan 1818 har provinsernas sjelfscändighet beständigt mer och mer ecklat sig. De stora framsteg, som krigskonsten gjort, komma företrädesvis regeringen till godo. Uppfinningen af kanonerna bade i medeltiden till följd, att de gamla riddarborgarne försvunno, den enes: efter den andre. Artilleriet har nu blifvit så fullkomnadt, att en enda salva skulie vara uog för att qväfva en hel revolution. Under de tider, då beväpningen var ofullk somlig, gilide hvarje medborgare un rv lika mycket som en soldat: men s! nom krigsvetenskapens vidur lerliga frameg har i den nuvarande tiden soldaten fatt on of fantlig ötvervigt. Det är således att hvarje uppror skulle blifva avätdt i första början. Frankrike syncsls vara bestämdt att nu under lång tid undgå republiken, och detta t. o. m. om det republikanska partiet skulle u utgöra pluraliteten. Frankrike ser i sitt s uppväxa en sig dagligen ökande mäng medbor re, som äro utan hvarje religiöst ideal och icke erkänna någon högre social princip än individernas vilja. Men gentemot dem resa sig högre intressen och behof, hvilka erfordra samhällets ledning af förnuftets och vetenskapens princip, som skiljer sig ifrån individernas vilja. n förmenar, att röstpluraliteten kan afgöra allt, men detta är en villfarelse. Dagen efter upp; ärtandet af en si republik skulle de monarkiska intressena visa sig i hela sitt välde, t. o. m. i del, mångas åsigter, som hade hjelbt till att se upprätta republiken, eller åtminstone tillI ä d 1 läut, att den upprättades. Det är tydligt, att i det franska folkets lägre samhällsklasser spridt sig ett klarare medvetande om dess rättigheter, och att det skulle vara en dårskap at regeringen att vilja undertrycka, i st. f. att leda denna rörelse. Ilafrvets flod låter icke nedslå sig, men den skicklige sjömannen kan beräkna den förut och draga nytta deraf. Hufvudsaken är att förebygga, att floden icke öÖfversvämmar dammarne och anställer förödelser, då den faller. Hyarje gång, den franska demokratien låter leda sig af jakobinerna, skall dets na ske, som då tlodea stiger. Den stränga, trätlystna 0 och ped ntiska jakobinismen kan sätta landet i rörelse och t. o. irva det en 3 lyftning, men den skall aldrig kunna nka det en säker och varaktig försattning. Det radikala partiet kan sätta i verket en revolution, men skall icke kunna hålia sig vid regeringen i två månader, sedan detta skett. T. o. m. den dag, då detta parti finge röstpluralitet, skall det icke kunna grundlägga någonting, enär let helt och hållet saknar elementer för uppförandet af en solid byggnad. I her VI — — mn Do Hok ,Mer än tio gånger — yttrar törfattaren — har jag under den sednaste valrörelsen (Ernst Renan uppträdde i Juni månad som kandidat i . Feine-och Marne-departementet, men låg under g tändare) hört följande raisonnement: n e belätna med regeringen; i i äro ic