Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 1

han upp till sitt eget rum; men han be slöt att vaka ännu en stund, och satt vi sitt skritbord ännu långt efter sedan Mar celle och hennes moder hade somnat. D båda damerna begagnade nu ett gemen samt sofrum, emedan de kände sig tryg gare tillsammans. De bortskickade snar sin kammarjungfru, talade en stund on de ämnen de afhandlat med Gavarnie — de sista underrättelserna från herr de Le strelle; klostrens stängning, som hade för orsakat stora bekymmer; om den harm som madame de S:t Xist troligtvis had känt, då hennes olyckliga döttrar måst återvända till henne; om dem som hade och ännu ej hade emigrerat; och derefte somnade båda så tryggt, som om förrä deriet ej hade varit verksamt, eller fiende ej hade funnits inom deras egen boning Sedan Gavarnie skrifvit länge, hörd han ett slags eko inom slottet, en dall ring snarare än ett ljud, samt lyssnade med ett öra ytterligt skärpt genom hanvistelse bland indianerna; men herr då Lestrelles kabinett låg så långt aflägset att han ej kunde bestämma om han villades af sin egen, uppjagade fantasi Om det verkligen var Jjud, förekommo de troligtvis utom slottet, och han gick till fönstret samt blickade ut. Under ett ögonblick var han oviss; en bössa aflossådes någonstädes, men det kunde vara skottet från en jägare, som begagnade sig af den numera allmänna jagträtten och sköt herr de Lestrelles villebråd; egendomen hade ofta haft besök af dylika skyttar under de sista månaderna. Nu började han höra allt tydligare ljud, och han öppnade fönstret varsamt och lyssnade ifrigt. De nalkades, men i mörkret kunde han ännu ej