Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 1

Före stormen. ) (Ötversbtining från erselskan) af Sigfrid Nyberg. — Nej, men man känner sig oroligare under natten, och ni vet att pappa anfå trodde henne serskildt åt er. Ja, ja, äl skade mamma, du är alltid hans första tanke, — och min. God vatt, min herre! — God natt! svarade Gavarnie och tände ett vaxljus åt henne, medan han talade och öppnade dörren; ty de sormaliteter, som fordr: de tjenares närvaro, hade småningom blifvie afskaffade, och herr de Lestrelle hade tagit med sig några tjenare, hufvudsakligen emedan han ej litade tillräckligt på dem för att lemna dem hemma. — Jag skall vaka öfver er. Sof godt! Gavarnie och Marcelle hade talat med den slags glädtighet man antager för att dölja verklig oro, och hon såg nu upp till honom med en så tacksam, förtroendefull lick, som hon skulle hafva gifvit en broder, ifall hon hade haft någon sådan. Han insåg att den innebar detta, men ej mera, och suckade då dörren tillslöts efter henne, samt frågade sig huru detta skulle sluta! och hvad han skulle känna, då denna samilj ej behöfde honom längre och han ej mera kunde utgöra en af dem: — men derefter bortjagade han dessa tankar oci! öfverlemnade åt framtiden att besvara dem Efter en undersökning af rummen, der allt tycktes vara lugnt och tryggt, gick; ) Se H-T. N:o 262