Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 1

—— —2 är förbi, emedan tidens lösen är den pra! tiska nyttan, hvilken fordrar praktisk personer för de praktiska yrkena hand och sjöfart, och i öfverensstämmelse höj med hoppas man, att vårt konsulatväse: de i Storbrittanien nu skall bli ordnad Alla framstående tidningar i våra båd länder skola, så är att antaga, egna den na vigtiga gemensamma angelägenhet de uppmärksamhet, som densamma försjenar I sammanhang härmed vill jag i kort het omnämna innehållet af ett förslag som i dessa dagar öfverlemnats till bå handling åt det skandinaviska sällskape här i staden, emedan ifrågavarande för islag synes mig vara så förståndigt, att de förtjenar behandlas äfven i Sverige. — Ett af de största hindren för skandina vismens framgång här i landet, yttra I författaren, torde vara att söka i norr smännens afgjorda motvilja mot att syssel sätta sig med ,,den rena, abstrakta teori. en, eller med frågor, hvilka förutsättas först kunna erhålla sin lösning i en at. släågsnare framtid. Skall en sak vinna deltagande här, så måste den först och främst vara pralktisk. Den sak, som förelagts, angår utvidgandet af den redan vid flera konsulater införda gemensamheten mellan alla tre rikena, hvilka t. ex. nu ha gemensamma konsuler i Algier, Rom, Korfu, Kadix, Savannah och förut äfven i Konstantinopel. ,,En sådan förbindelse skulle både hemma och ute styrka föreställningen om en närmare gemenskap mellan alla tre rikena samt tillika vara nyttig emedan man derigenom kunde spara utgifter för staterna och nedsätta afgifterna för fartygen, likasom det ock, om alla tre länderna läte sig nöjjas med en gemensam konsul, skulle bli läittare att hålla konsuler i de aslägsnare, halft barbariska länder, der sådant ofta starkast belöfves.Visserligen framställas såsom invändningar mot en dylik konsulatgemensamliet; dels att de förenade rikenas och Danmarks intressen äro olika, dels att rikena .ro medtäflare inbördes på samma handelsplats och derför måste ha särskilda representanter; men hela norden tager dock visentligt sina koasulers tjenster i anspråk för sjöfartens skull, och Danmark blir icko vår konkurrent i hvad beträffar våra hufvudnäringar: trävaruoch malmutskeppning samt fiskexport Då öfverhufvudtaget Sverige och Norge, ehuru inbördes medtäflare på jerntillverkningens och skogsodlingens områden, hittills funnit sig väl if att vara tillsammans om handelsagenter strikes så kan svårligen någon giltig grund ippställas för att ra Danmarks upptazande i denna vår förening , För att berämja den måjligast största likställighet nellan oss, säger förslagsställaren, ,,kunde stal träffas om, att rättigheten att besätta consulaten skulle tura om mellan de tre egeringarne, så att de båda rikena valde len konsulatskandidat, som föresloges af let tredje, hvars tur det vore att framtälla sådant förslag. Eller ock kunde man frerenskomma om att skifta länderna sinsmellan för en viss tidrymd, så att Norge nölle de länder, med hvilka det står i rmare sörbindelse än de båda andra, och ice versa. Om viljan blott vore god på lla tre sidorna, så fanne man nog äfven tedel att utjemna de svårigheter, hvilka vöjligen förefinnas. Dernäst föreslår författaren att a sätt efterhand förena de tre riker plomatiska poster i utlandet , Danmarks h, de förenade rikenas nationella och poiska intressen, säger han, ,iiro ju i ska (!) något, som för längesedan och prepade gånger blifvit officiellt erkändt svenska kabinettet och på det högtidaste uttaladt inför hela verlden(!!) Det iste gifva en stor moralisk styrka, om sena i förhållande till utlandet alltid uppidde gemensamt och utlandet sålunda erhand vande sig vid att se dem göra mensam sak i den allmänna politin (!) — Slutligen nämner författaren, att det svårt alt inse, hvarför vi norrmän mera 0 i behof af konsuler i Danmark än i erige. — — Fartygens utgifter ökas ödigtvis derigenom, att många af de ra 10 å 12 resor om året ach hia