Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 november 1869, sida 1

Från Norge. GCkorresp. till Handelstidningen.) Kristiania den 8 Nov. 1869. Våra större tidningar ha ännu ej tagi synnerlig notis om en afsskedsansökan hvilken kommer att ha stora följder inon suår handelsverld, nemligen den snart 9 år gamle generalkonsuln Iotties i London som för kort tid sedan blifvit inlemnatill utrikesdepartementet. Hr Tottie ha varit en välbekant och populär man, son under ungefär ett halft århundrade vari ett slags enväldsherrskare i allt hvad son angått de förenade rikenas konsulatväsende uti Storbrittanien, såväl genom sir framstående personlighet som förnämligast emedan han egde rätt att besätta alla de sversk-norska vicekon ulaten ui de olila engelska städerna. Vid sidan af en hög grad utaf hjelpsamhet och välvilja mot hela vårt sjömansstånd, som far på de engelska farvattnen, måste det medgifvas, att den gamle embetsmannen, som ej kunde rubbas, stod i vägen för nyare institutioner uti detta vårt vigtigaste konsulatväsende. Det påstås, att generalkonsul Totties inkomster uppgått ända till omkring tiotusen pd. sterig. om året; i alla händelser ha de säkerligen utgjort mycket mera än någon nordisk diplomat någonsin haft. Genom hans afgång komma konsulatsutgifterna för våra fartyg genast att bli nedsatta till hälften, och återstoden af de stora inkomsterna skall kunna användas till aflöningar åt flera praktiska män, som äro hemma åde i de engelska och i våra egna förhållanden samt nu, såsom det är att hoppas, skola erhålla anställningar rundtomkring i nämnde vårt vigtizaste konsulatsdistrikt. Den gamle helersmannen, som nu afslutar sin långa och lyckosamma verksamhet, stod genom in personlighet på visst sätt midt emelan den skicklige affärsmannen, hvilken I ; lagligen var villig att assistera våra farygs-befälhafvare, och den höge diplomaen, som genom sitt inflytande kunde vera för nyttiga förändringar i engelska laar eller förhållanden till förmån för vår andel och sjöfart i dess helhet. Sådana nän är det vi behöfva icke blott i den tora brittiska hufvudstaden, utan i alla e större engelska städerna, dernu de fle ta af våra konsuler äro vicekonsuler af mligen ringa betydelse. Pet intränger hkemer och mer uti det allmänna medveudet här i landet — och, såvidt man mnat sluta till af yttrandena vid sednae riksdagen, äfven i Sverige att de ige ministrarnes och dipiomaternas tid AH:: ——