Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 november 1869, sida 3

ba-Jnin gsbelopp för ringa arbete, vill jag, sävidt mig beror, söka sätta en gräns för detta pre a I ningssystem. Vidare har hr Svensson i samma skrift Åttr-mig synes, att tit. Lindmans oförskämda beg ing jran skall förefalla hvarje rättänkande mennis! aråmer än skamlös. anOaktadt jag å hr Svensson yrkat ansvar f böI dessa ärekränkande utlåtelser, har han derefter, in-sen annan den 16 i innevarande månad till rätte ont, singifven skrift, vidhållit desamma, hvilket bety in-Jligt måste hafva förökat deras för mig menlic är ) inverkan på allmänna opinionen, enär dessa fc un, mig graverande beskyllningar blifvit framställd örJaf en inom samhället högt ansedd man samt dåmånga åhörares närvaro upplästa vid domstolet att alltså på offentlig ort. Detta måste naturligtv n-Jlända mig, som är advokat och hvars existen yluteslutande beror på allmänhetens förtroende, til es Stor skada. edt Vore det en rå och obildad person, en perso re s utan inflytande, som mot mig utslungat så äre 1! kränkande beskyllningar, kunde de möjligen fö te. smig vara mindre skadliga, men nu är den, son os efter moget öfvervägande offentligen framställ on j dem, hr stadsfullmåktigen D. C. Svensson, e r-man, som bland sina medborgare åtnjuter ett s ut j Stort anseende och förtroende, att han blifvit utvalch till representant för rikets andra stad, hvilke z-sgifver beskyllningarne en mycket större vigt. kel Den förlust, som genom hr Svenssons beteend blifvit och framdeles kan blifva mig förorsakat s-si mitt yrke, är det naturligtvis mycket svårt at taxera i penningar, men säkert är emellertid, at t-sskada blifvit mig tillfogad, och gilvet synes def sg mig vara, att sådant icke får ske i ett civiliserad and, utan att skadesersättning ådömes förbrytaren, Detta har äfven blifvit antaget såsom gäl. t lande princip i andra stater, t. ex i England, dei a si fall, som detta, den ärekränkande parten alltid förpligtas att gifva vedergällning, oftast till högst betydligt belopp. Med afseende å vår lagstiftning bör efter min förmening strasklagens 6 kap. 3 S här tillämpas, t och yrkar jag, att hr stadsfullmäktigen Svensson n för sina ofvan omnämnda ärekränkande beskyllningar, hvilka måste vara lika betydande med en särckränkande gerning eller falsk angifvelse, till1 förpligtas att till mig betala vedergällning, hvars Ibelopp jag vördsamt öfverlemnar till rätten att 1 r bestämma, i det jag förklarar mig fullt belåten med en summa stor Femtusen (5,000) rdr rmt. Fri och öppen talan i målet förbehålles. Ersättning för rättegångskostnader yrkas.t! Efter det denna stämning upplästs, hemställde hr Svensson till domstolen, huruvida något afseende kunde fästas vid densamma, då hr Lindman förut i samma sak yrkat ersättning, och denna fråga ännu icke vore afgjord. Hr Lindman invände härvid, att han förut endast yrkat ansvar jä hr S. för de äreröriga beskyllningarne, hvaremot denna nya stämning afsåg ersättning för den skada som förorsakats honom genom densamma, samt yrkade att målet genast måtte företagas till pröfning. Domstolen biföll emellertid icko denna I begäran, utan meddelade att detta nya mål skulle handläggas i sammanhang med det gamla samt suppsköt fördenskull målet till nästkommande Lördag. — Falskt vittnesmål. Vi hafva förut under denna rubrik redogjort för en rättegång som påI går vid andra afdelningen emellan bruksegaren I Justus Pettersson och dennes broder J. P. PettersSon samt grosshandl. Axel v. Holten härstädes, angående å denne yrkadt ansvar för begången mened. j Samma mål förekom i förrgår åter, då parterna sinstälde sig personligen, bröderna Pettersson medhafvande 8 vittnen för att med dem bevisa, det hr v. Holten, genom att med penningar muta torparen i Johannes Andersson, förmått denne att återtaga sitt förut i målet vid rådhusrätten i Alingsås afgifna, för hr v. IIolten graverande vittnesmål och i förklarat det såsom falskt. I Ett af vittnena förklarades dock vara jäfvigt, shraremot de andra fingo aflägga eden, och berättade af dessa inspextoren hr A. Johansson följande: En dag under sistlidne sommar hade han, som då var i sjenst hos bolaget Levin v. Holten, blifvit af hr v. Holten tillsagd att resa till torparen Andersson och förfråga sig om huru med hans vittnesmål rätteligen förhöll sig samt, då det med visshet antogs att han blifvit tubbad att afgifva sin vittnesberättelse, bedja honom noga betänka fö ljderna af en sådan falsk edgång. Denna resa hade emellertid icke företagits, men vittnet hade sedermera af hr v. Holten hört, att denne sätt samma ärende uträttadt genom en person vid namn Ilans Olsson, som bodde i Anderssons hemort. Vittnet hado derjemte hört hr v. IL yttra, det Olsson vid detta uppdrag fått uttrycklig tillsägelse att icke muta Andersson, utan endast med föreställningar och goda ord öfvertala honom att återtaga sin berättelse. För detta sitt besvär skulle Hans Olsson få 100 . samt, om uppdraget lyckades, ytterligare 125 rdr. Att en sådan åtgärd från hr v. Holtens sida verkligen blifvit vidtagen, intygade äfven denne och upplyste derjemte att det skett endast derföre att han varit fullt förvissad om, att Andersson icke hört det samtal mellan honom och J. P. Pettersson hvarom Anderssons vittnesmål handlar. Flera bland de öfriga vittnena hade äfven hört omtalas att Hans Olsson blifvit ombedd at hr v. Iolten att förmå Andersson återtaga sitt vittnesmål samt att Olsson för detta sitt besvär skulle så penningar. Hemmansegaren Magnus Magnussou berättade dessutom, att han. som bodde i Anderssons närhet, med visshet kände att A. icke varit i Göteborg på 8 å 10 år och således ej kunnat vara närvarande då J. P. Pettersson och v. Holten samtalat på den sednares kontor hösten 1865. Bokhållaren J. A. Kylander, hvilkens vittnesmål i denna sak hr v. Ilolten yrkat måtte förklaras ogiltigt. då K. gång elter annan ändrat detsamma, var äfven inkallad till förböret samt berättade: att hun en gång i höst sammanträffat med hr v. Holen å Jeravägstorget, dervid denne frågat bonon, om ban icke blilvit tubbad till att afgisva sitt vittnesmål. Ilärpå hade Kylander svarat, att han enlast vittnat hvad som var sannt och IIr v. il. hade derpå uppmanat honom att inför rådhusrätten återtaga eller ändra sin berättelse samt tillika örebrått honom , hvarför han gjort honom den skodan — nemligen att vittna såsom han gjort. — Kylander bade ätven hört att Olsson åtagit sig få Andersson att ändra sitt vittnesmål. Allmänna klagaren. v. häradshölding. IIansson, begärde att v. skulle förklara. hvarför han vid Borås rådhust. då han der först hördes, icke omtalat att han örut vittnat i en rättegång, som rörde samma sak, varpå K. svarade, att detta skett derför att ingen rågat honom derow. De öfriga vittnenas berättelser voro icke af synerlig vigt. Målet uppköts till Tisdagen den 30 ennes. Bröderna Petiasson yrkade dessförinnan tt hr v. Ilolten skulle forkläras skyldig träda i äkte och samma yrkande framstäldes ätven afhr IIolten mot Potterssönerna och olvannänmde lans Olsson, men bäda parternas begäran bifölis mellertid icke af domstolen, som åter älade Vetssönerne att, vid talans förlust, förehafva all sin ing, då målet nä r förekommer.