Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 november 1869, sida 3

m 4Y,Z-lårvet af år 1233—60 851. ör 5. qeo afär 15866 9351, yt! d:o riks-byp.oblig. 186 —62 83). 5t dye 5 Litteratur. Svenska Akademiens handlinga ilrån år 1796, Fyrtiondefjerde dele 1 Stockholm 1869. P. A. Norstedt Så ner, kongl. boktryckare. tIligtidstalet af grefve Manderström, sor sstår i spetsen för denna del, är vida längr -jän dylika orationer pläga vara. Det in Åledes genom några ord om stiftaren, i öf verensstämmelse med det gällande ceremo i nielet, hvarefter Gustaf II Adolf och Kar 5 XII få hvar sin korta mention honorabl i och prinsessan Lovisa, Danmarks nuvaran etde kronprinsessa. derefter en något längre t Sedan lemnar talaren en karakteristik a : baron Beskows personlighet och författar I skap, naturligtvis i panegyrisk stil, fö (wilken förf. har en medfödd förmåga, son -sStegrats genom vanan att uppträda på de diplomatiska området. Någon gång tye Åkes det dock, som om den försigtighet uttryck, som man på grund af den sist nämnda omständigheten väntar af denne talare, saknades, såsom t. ex. då han med afseende på Beskows bekanta skildring at Gustaf III såsom konung och menniska yttrar, att då en verkligt stor och opartisk häldatecknare kommer att skrifva denne monarks historia och — såsom talaren I uttrycker sig, förmodligen för att i någon I mån uppfylla tillfällets kraf på vackra fraSer — ,lägger den omutliga sanningen och den eviga rättvisan i vågskålen, BeI skows ärliga forskning kommer att väga tyngre än den mängd af stundom lidelseuhila, stunlom ensidiga åsigter, som å ani dra sidan gjort sig gällande. Att Beskows skildring af Gustaf III liksom den af Karl XII uteslutande hvilar på, ärlig forskning, storde svårligen kunna bevisas. De allraflesta, som närmare och sjelfständigt studerat Gustaf III:s historia, skola sannolikt spåra bakom framställningen af snillekonungens personlighet och politiska verksamhet en förkärlek, en förutfattad öfvertygelse om själshöghet och patriotism, som göra att förf., utan att sjelf märka det, vid motiveringen af handlingarne förfarit med en djerfhet, en frihet, som närmar sig dramaturgens eller romanförfattarens. Just den själsförvandtskap mellan Beskow och denne furste, hvari grefve Manderström vill se en orsak till det träffande i bilden, kan målända i mer än ett fall ha föranledt detta förskönande i framställningen, detia burträsonerande af äfven de bäst bevisade fel och skröpligheter hos Gustaf III, som, enligt vår öfvertygelse, karakterisera det ifrågavarande arbetet och icke minst det fragment deraf, som förekommer i denna del af svenska akademiens handlingar. Det äv ej blott gresve Mandersiröm, som här uttalar Akademiens djupa saknad af dess hädangäångne, i så många hänseenden utmärkt sörtjenstfalle sekreterare. En af den vittra areopagens ildre medlemmar har strängat sin lyra till hans ära, och sålunda har denna del kommit alt innehålla ett skaldestycke med tegnerisk klang. Vi anse det omöjligt att genamläsa den vackra minnessången, utan att tänka på dem, som Fritbiofs skald strödde omkring sig, och den utgör en bekräftelse på en iakttagelse, som vi gjort, neml. den, att Böttigers sångmö i formen alltmera närmar sig hans store svärfaders, med hvilken hon ej röjde någon likhet under en tidigare period. Minnesteckningen öfver Karl XII:s minister, kongl. rådet grefve Carl Piper, öfver hvilken akademicu låtit slå årets minnespenning, är författad af prof. Svedelivs och har fått rum i denna del. Den förljenar stor uppmärksamhet på grund af de närmare upplysningar röraude Pipers ställning till Karl XII:s politik, som den meddelar, äsfvensom i anseende till dess uppgifter rörande denne statsmans verksamhet, och öden under hans fångenskap. Förs. ådagalägger, att Vipers åsigter rörande de vigtigaste frågor på det politisktmilitära området voro diametralt motsatta hans kunglige herres, och att han fåfängt ansträngde sig att förmå honom till de åtgärder, som skulle sannolikt gitvit en helt annan utgång af det stora nordiska kriget och förlängt Sveriges stormaktsperiod. Men då han icke kunde förmå kung Karl att afstå från den djupt rotfästade idåen att issätta konungen af Polen, och lika litet lyckades att hindra tåget in i det inre af Ryssland, hvars fårderllighet han förutsåg, egnade han tåligt hela sin utomordentliga skicklighet och nit åt befrämjandet af den politik, som syntes honom så hopplös. Det var den enväldige konungens lydige empetsman, som kunde så handla; en konstiutionell konungs minister skulle i dylika all dragit sig tillbaka, för att ej dela ansvaret för en politik, som han i grund ogillade. Hvad angår fångenskapen i Ryssand, så visar sig af förf:ns framställning, huru verksam Piper uppträdde för fosterandets och för sina medfångars bästa unler denna period, så snart någon anledning dertill gafs, äfvensom att han uppoffrade betydligt, för att lindra sina olyckszamraters elände. Hvad formen i minnesteckningen angår, å är den ganska flärdlös — ja, en större mkelhet och brist på rhetoriska grannläer torde ej förekomma hos någon af dem, om hittills fått platsisvenska akademiens