ika hög grad som de föregående utmärce3 genom fö skönings-och öderskylningsnanöret. Måhända har detta aldrig bättre )åkallats af behofve än vid försvaret för 1789 års statskupp, som så allmänt ansetts. na befläckat Gustaf III:s minne och försvagat de anspråk på Sveriges tacksamhet, som han förvärfvat genom 1772 års revoution. För att rättfärdiga denne konungs våldförande af de lagar, han sjelf stiftat, hans tillintetgörande af det folks frihet, för hvars förste medborgare han förklarat sig, och hans usurperande af det envälde, som han beständigt försäkrat sig aldrig vilja innehafva, uttalar Beskow sin öfvertygelse, att konungen tillegnade sig suveräniteten blott för att kunna göra fienden (Ryssland) energiskt motstånd, i trots af de hinder, som en stor del af adeln ville lägga i vägen dertör, men att han ämnade, när landets sjelfständighet ej längre hotades, återgifva detsamma friheten. Tyvärr gifves det intet bevis för att detta varit konungens afsigt, och såväl den omständigheten, att han bibehöll enväldet ända till sin död flera år efter det att freden med Ryssland var sluten, som den, att hans efterlemnade papper icke antyda en sådan tanke, göra densamma osannolik. Dertill kommer, att grefve Fersens aktningsvärda karakter hindrar oss att betvifla hans uppgift, att konungen till honom yttrat, att han sökte maktutvidgningen, för att trygga sin sons framtid — en fullkomligt oriktig beräkning, såsom framtiden visade. Hvad angår de bidrag till Gustaf III:s karakteristik, som detta fragment för öfrigt innehåller, så äro de i många fall förtjenta af all uppmärksamhet. Stundom strida de dock påtagligen mot verkliga förhållandet och röja en afgjord partiskhet. Så torde hvad förf. yttrar om konungens arbetsamhet på regeringsärendenas område vara mycket öfverdrifvet, och man läser med förvåning yttrandet: , Måhända har, med undantag af Karl XI, ingen svensk konung arbetat mer i sitt kabinett — ett yttrande, som man icke väntat sig af den, hvilken var så grundligt hemmastadd i Sveriges historia som Beskow, och som stått i så förtroligt förhållande till Oscar I.