Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1869, sida 2

tressen hotades. Öfverallt fördrefvos de af styrelsen tillsatta municipalembetsmännen, och de nya utgjordes af män, hvilka gynnade dessa förändringar, som hade förlänat dem makten. Sedan Paris började blifva öfverfullt af klubbar, sedan skräddarne öfverlade vid Colonaden och perukmakarne på Champs Elystes, började äfven Ibarraye och alla andra provinsstäder att nrätta klubbar. I Ibarrayes klubb presilerade notarien, hvars republikanska grundsatser gjorde honom nu lika så populär, som de förr hade gjort honom misstänkt. Såsom Gavarnie hade sagt, gjorde hans nogsranna kännedom af adeln honom till dess pförsonlige fiende. Prömmen om en republik hade under åratal spökat i hans hjerna, ehuru knappt någon ännu förutsåg något annat än några vigtiga reformer. Herr Fövre var en ultra demokrat, lika nänsynslös i sin egen åsigt som abbe Berzörat i sin; han skulle med glädje hafva ippoffrat allt hvad han förtjenat af sina adliga klienter, om han derigenom hade cunnat utrota dem. Den hederlige, oböjige demokraten hade den största möjliga notsats till sig sjelf i sin inbundne medljelpare, klubbens sekreterare, Jean Leorun, hvilken hade ernått denna värdighet medan — med undantag af herr Fövre och herr Luchon, som var för rädd att ej vara med — de öfriga ledamöterna af clubben voro obildade män, bland hvilka itskilliga hvarken kunde läsa eller skrifva. uebrun hade tillräcklig skolbildning för utt vara framstående bland dem, emedan len enögde är kung bland de blinde, och huru den kloke notarien föraktade skurcen, som samverkade med honom, hade lan användt gemena verktyg alltför ofta