Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1869, sida 2

ningen dubbelt tyngre. Ett beständigt ki egde rum mellan städerna och landsbygden, och sjelfva städerna hemsöktes a häftiga tvister rörande företrädet mellan serskildta skrån. Ibarraye hade nyliger varit deladt i två partier genom en tvist, huruvida bagare eller slagtare skulle hafva företrädet vid allmänna sammankomster, och sedan frågan blifvit afgjord till förmån för bagarne, afhöllo slagtarne sig från allt deltagande i stadens angelägenheter, för att, som deras ålderman uttryckte sig, ,öppet ådagalägga den rättmätiga och djupa bedröfvelse de ertoro. Utom dessa lokala tvister skulle Ibarraye hafva varit så stillastående som en grön vattenpöl, och den enformighet, som föranledde hofdamerna att med glädjerop helsa revolutionens första rörelser, emedan de erbjödo någon själsretning, var ännu odrägligare i provinsstäderna, hvilka i mindre skala efterapade hufvudstadens alla laster och intriger samt lade dertill — så länge de ej upprördes af den politiska orkanen — den största likgiltighet för allt annat än lokala intressen samt den mest småstadsmessiga sqvallersjuka. Qvinnorna lefde endast för sina hushållsbestyr, männen ströko omkring på torget eller spelade biljard på cafbet. Landtadeln, eller ,roffåglar, som de lägre klasserna kallade dem, voro blott genom sina namn höjda öfver de mindre näringsidkarne samt tillbragte äfven större delen af sin tid på biljarden. Hvad som helst, äfven förlust och fara, var en välkommen förändring i den odrägliga enformigheten i Ibarraye, och äfven i denna aflägsna vrå af verlden började man att tala endast om reformer och förändringar, isynnerhet då lokala in