Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1869, sida 2

Göteborg d. 6 November. Inom en del af den svenska pressen har åter uppstått ett meningsutbyte rörande qvinnans behörighet för åtskilliga förrättningar, hvilka ligga utom det husiga lifvet. Det är dock icke hos dem, som påpeka större allmänna rättigheter för qvinnan, fråga om att på ett eller annat sätt pätvinga henne värf, som hon icke önskar eller hyartill hon ej är duglig, ej heller att gifva henne företrädesrätt till den ena eller andra befattningen, utan endast att gifva henne ,fair play, d.v.s. bereda för henne möjlighet och frihet att göra sin förmåga och sina egenskaper för samhällets värf gällande lika mycket som mannen. Består en qvinna icke detta prof; visar det sig, vid täflan om en befattning, att den qvinliga sökanden är underlägsen den manliga, så måste hon ju träda tillbaka för den sednare. Men visar sig förhållandet motsatt, så bör hon hafva företrädet. Det oriktiga ligger deri att staten, som alltid representerats af det manliga könet, förkunnar på förhand, att qvinnan är i allmänhet och utan undantag oduglig och olämplig för den eller den befattningen, det celler det uppdraget. Det är i nämnde hänseende den berömde engelske politikern och skriftställaren Stuart Mill, som varmt omfattar qvinnans sak, yttrar följande savna och tänkvärda ord: ,Veterligt finnes det icke något annat sätt att taga reda på hvad en eller flera personer ba förmåga till, än att låta dem sjelfva gifva prof på denna förmåga. Ingen kan.sätta sig i andras ställe för att utransaka hvad dessa duga till eller hvad de måste afbålla sig ifrån i sin egen gällhets intresse. I en punkt kunna ri dock vara trygga. Hvad som strider mot qvinnans natur skall hon icke komma att göra, äfven om hon finge huru obegränsad frihet som helst. Menniskan behölver ej besvära sig med att sätta sig i naturons ställe, af bekymmer för att hon ej skall hitta till sitt rätta mål. Det är således onödigt att förbjuda qvinnorna hvad som är oförenligt med deras kroppskonstitution, Konkurrensen åter är tillräcklig för att förhjuda dem sysselsättningar, i hvilka de öfverträffas af männen, deras naturliga medtäflare; ty bär är ej fråga om att begära 16 qvinnan företrädesrättigheter eller specielt beskydd allt hvad som fordras är afskaffandet af all man lig företrädesrätt. De yrken qvinnan mest skal slå sig på, blifva utan tvifrel de som den tri konkurrensen lockar henne att omfatta: ty de hvari bon befinnes skickligast, skall äfven blipvdet mest lönande för henne. Detta synes oss vara ett enkelt och af görande ord i frågan; men eftersom v börjat citera Stuart Mill kunna vi ej nek: oss nöjet att ytterligare anföra en del a en hans framställning i detta ämne, så dawa bans ord blifvit återgifna uti der redogörelse för ett af hans sednaste arbe ten, som förekommer i en finsk tidning (Helsingfors Dagblad). Vi anbefalla dess: ord särskildt till Dagl. Alleh:s uppmärk sambet. Mill yttrar: : Den opinion, tom påstås vara mest gängs bland männerna, är att qvinnans högsta och na turligaste kallelse är giftermålet och moderskallet I Man påstår så, ty att döma af handlingarne bord man i grunden nästan sluta till en motsatt öfver stygelse. Säsom sakerna nu stå, ser det ut son trodde männerna att qvinnans såkallade kallels är för henne det mest motbjudande af allt; at jom hon hade något bättre val, om man lemnad henne utväg att begagna sin tid och sin förmåg: på hvilket annat, något så när förmänligt sätt sskulle bland hennes kön finnas så få, hvilka god I villigt och utan tvekan valde det kall naturen så ! ges föreskrifva henne, att deras antal vore otill j räckligt för samhällets bestånd. Om detta ä männens tanke i innersta grunden, vore det god I : g att de högt uttalade densamma. Visserligen skym star denna teori fram ur allt hvad de skrifvit I detta ämne, men man skulle vilja tydligt hör I någon tillstå det och säga: I sDet är nödvändigt att qvinnorna gifta sig oci i föda barn. De skulle ej göra det om de ej vor tvungna dertill. Således måste man tvinga dem. I Detta språk vore ärligt och då finge man s srägans hufvudkunt. Ett dylikt betraktelsesät skulle ha påtallande likhet med det, som nyttja des af slafegarne i Södra Carolina och Louisians