som svenskarne kunna köpa billigare här än i Scerige. Af spanmålsvaror gå i dåliga år, såsom under sistl. vår, icke så små partier så väl till Dalsland som till Bohuslän, isynnerhet mjöl och bröd, som härifrån försändas till Venersborg och hvaraf ständigt hålles norsk försäljning i Strömstad. Kolonialvaror kunna på det hela taget köpas billigare i Sverige än här. Försäljningen af dessa varor i vår stad har derföre aftagit betydligt. I trois af den höga tullen, tror jag dock, att det vid en undersökning skulle befinnas, att värdet af de kolonialvaror, som sändas till grärsorterna, likväl icke är så litet; men man har häröfrer ej pålitliga statistiska uppgifter. Från tullkammaren begäres visserligen årligen hos köpmännen en uppgift öfver deras försäljning till Sverige, men dessa uppgifter meddelas efter godtycke och äro knappast af någon pålitlighet. Pet är, såsom vi förut flera gånger nämnt, tullförhällandena, som beröfvat Fredrikshald handeln med svenskarne. Skulle derföre tullbeskattningen på kolonialvaror i någotdera af rikena undergå någon förändring, på så sätt, att tullen blefve lika i båda rikena, så skulle onekligen en stor del af innebyggarne i grannlandskaperna köpa sina för ödenhetsartiklar här, dit de i alla fall måste för att afyttra det öfverflödiga af sina egna produkter.