då staden. etter borgarnes käcka uppträdande emot Karl XII, blef ,,benådad med privilegier, och deribland för inoch utförsel af svenska varor, blet denna trafik ganska betydlig, isynnerhet som svenskarne från staden försågo sig med salt och sill, bränvin och tobak samt de andra förnödenhetsvaror de, oaktadt den tidens stora tarflighet, dock måste hafva. Efter föreningen med Sverige antog handelsförbindelsen emellan Fredrikshald och de svenska gränslandskapen en allt större utsträckning, alltefter som den trafik, som förut försiggått till hälften olagligt, nu blef legaliserad genom de olika öfverenskommelserna rikena emellan, hvilka träffades till uppbjelpande af sambandeln; isynnerhet måste naturligtvis tillåtelsen att tullfritt till Sverige införa vissa små qvantiteter utländska varor, då de hade erlagt tull här, verka till samhandelns utvidgning. Till Fredrikshalds uppkomst bidrog också det prohibitivsystem, som länge var rådande i den svenska tullen och enligt hvilket nära nog alla utländska naturprodukter eller fabrikater ålades en drygare afgift i Sverige än i Norge. Kom så härtill, att svenskarne desutom måste begifva sig till denna plats för att finna en marknad för sina varor, så finner man, att handeln här måtte blifva liflig. Dalsland hade länge blott en enda köpstad (Venersborg) 10 å 12 mil härifrån; Bohusläns Strömstad låg utarmadt efter upphörandet 180s af det stora sillfisket, Arvika i Wermland var högst obetydligt och hvad mera var: de många hundrade landtbandlande, som nu hafva uppstått tundtomkring i de svenska bygderna, voro då ännu icke till, så att vår stads uppland sträckte sig utöfver ansenliga stycken af Vermland, Dalsland och Bohuslän. Ulera omständigheter hafva under de sednaste 25 fren verkat till svenska handelns aftagande härstädes. Först och främst har, såsom bekant, under de sednaste åren försiggått en stor förändring i svenska beskattningsväsendet från protektionism till frihandel. Skyddstullen har bortsallit och svenskarne behöfva numera ej färdas till Norge för att köpa utlärds fabriksoch manvfakturvaror till billigt p För icke så många år sedan hände det verkligen, att familjer från olika trakter i Sverige på somrarne begäfro sig till badet i Strömstad för att derifrån i småpartier kunna köpa allebanda finare beklädnadsvaror och utstyrselartiklar, men denna handel har nu naturligtvis upphört, efter det skyddstallens upphörande bringat priserna i nedgående äfven i Sverige. Å andra sidan har i Norge, såsom bekant, tullen på kaffe, tobak, socker och sirup likasom afgiften på bränvin betydligt stegrat-, hvaraf följer, att svenskarne under en mildare beskattning iSverige der kunna inköpa dessa artiklar långt billigare än här. Fredrikshald lider ej ensamt af dessa förhållanden, ty äfven de throndbjemska städerna och Kongsvinger (ja, äfven till en del Kristiania) förnimma svenska handelns aftagande i Norge. TJärtill kommer landthandelsställenas upprättande i så stor mängd, hvilket naturligtvis medför, att många föredraga att från granskapet förse sig med nödvändighetsvaror, framför att begifva sig långa vägar till städerna, om än priserna der skulle vara något billigare. Sedan förbrukandet af viktualie varor här i Östlandsstäderna, efter sågverksrörel fvande 1560 och i följd deraf tillströmsågverksarbetares ofantliga tillvext, mycket förökats och sedan efterfrågan at svenska utförselvaror bufvit så mycket större, genomresa uppköpare i mängd bygderna och bespara derigenom landtmännen resorna till städerna. Fredrikshalds köpmän hafva länge haft sin uppmärksamhet riktad på den svenska handelns aftagande derstädes och följaktligen gjort hvad göras kan för att draga svenskarne till stället. På förändring i Norges tulltariffer för vår stads handels skull har man icke kunnat tänka och lika så litet på ett norskt-svenskt tullförbund, hvarom projekter stundom ses spöka i Sverige och som nog kunde ingås till ofantligt mycken utvidgning ; af gränstrafiken; men man har försökt att genom j förbättrade kommunikationer göra vägen för svenskarne hit så inbjudande som möjligt. Kanalv uläggningarne i Stenselven voro till en del grundade härpå, vidare har man anlagt den stora vägen öfver Allingmoen till norra Dalsland och södra Vermland samt betydligt förbättrat den gamla storvägen emellan rikena öfver Prestebakke och Hörgen, och i flera år har man underhandlat om en ny vägförbindelse med Bohuslän. I våra dagar har, såsom bekant, landshöfdingen E. Sparre: framkommit med ett förslag om en jernvägsanläggning emellan Fredrikshald och Dalsland, ett projekt, som omfattas med mycket intresse såväl här som i Dalsland och hvarom sannolikt mycket snart skall fremlemnas förslag till båda nationalrepresentatiozerna. Till handelns upphielpande beslöts äfven för 10 å 12 år sedan upprättandet af Fred-ikshalds marknad, då man först fick 2 årliga marknader, medan man sedermera har funnit att 1 kunde vara nog, och äfven denna torde man snart komma att afskaffa, enär dess gagnlighet för platsen är högst problematisk. Till ofvanstående korta framställning om förhållandena förr vill jag foga några meddelanden om vår stads nuvarande handelsförbindelse med de svenska bygderna och först i en sednare korrespondens närmare ingå på frågan om jernvägsanläggningen till Dalsland. Mig fattas ännu statistiska uppgifter om gränstrafiken, men jag hoppas till en annan gång kunna samla en del upplysningar. Vår stads tillförsel från de svenska orterna består förnämligast (utom trävaror, som förtjena sitt eget kapitel) af lefvande kreatur och viktualievaror samt af den svenska husflitens alster af åtskilliga simplare väfnader. Dernäst bar man spik och gjutgods från några jernbruk i Dalsland, samt i goda år af något spanmålsvaror, linfrö och kummin. Lefvande kreatur är Dalslands förnämsta exportartikel till Norge (näst trävaror). Länet eger utsträckta gräsdalar, och uppfödandet af kreatur för försäljning försiggår derför såväl i detta landskap som i Bohuslän i betydlig mängd. Smaalenenes städer och Kristiania med sina stora, isynnerhet vid timmerhandteringen sysselsatta arbetarebesolkningar förbruka betydligt större qvantiteter kött och fläsk än städernas egna landsorter kunna leverera. Kreatursskötseln står der dock ofantligt lågt, köttet är magert och priserna serdeles billiga. Således blef vid ett svenskt landtbruksmöte, som jag för en tid sedan bevistade, en med 2:dra premien belönad 3-års gammal tjur såld såsom slagt till Norge för 17 Spdr. Då man har haft tillfälle att se de höga priser, hvilka kunna erhållas för välgödda kreatur genom att sälja dem öfver Göteborg till London, kan man ej nog förundra sig öfver, att så stora landskaper som Dalsland och Bohuslär fortfarande finna det löna mödan att uppföda kreatur af så usla racer, som de, hvilka nu gå till Norge. Man beräknar, att 6å 7000 stycken horakreatur årligen inkomma från Sverige hit för utt härifrån skickas till Fredriksstad, Sarpsborg och Moss — der de bättre djuren ttas på brännerierna för att gödas med drank — samt till Kristiania. Af får införas 4å 5,000 stycken. Fårskötseln är betydlig i Dalsland, enär ullen betalas ganska bra vid de svenska fabrikerna och man dessutom sjelf på landet upparbetar en mängd till simplare klädesvaror. Af svin inkomma likaledes 4å 5,000 stycken från Dalsland, medan Bohuslän sänder sitt öfverskott at svinkreatur och då isynnerhet smågrisar direkte till norska vestlandet, erhet till Tönsbergstrakten. Förutom lefvand catur hitföras stora partier sk och äfven kött. Flera handlande) ka insaltning af fläsk i ganska stor skala för ändande till Tönsberg och grannstäderna, hvil,Ai. — mn GA.