Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1869, sida 2

Bernadon skakade på hufvudet. — Det är visserligen bra för er. Men för mig, — betänk, jag har kännt hvarje kulle här under hela mitt lif; jag tycker att hvarje träd är en vän, som skulle sakna mig, om jag vore borta. Om herrn kände dem likaväl som jag, i storm och solsken, skulie ni förstå det. Jag har växt upp med dem. Då jag var borta, tyckte jag alltid att de kallade mig tillbaka. Jag hörde vinden blåsa bland dem och vattnet brusa öfver klipporna under min sömn, och äfven ofta under dagen, och mina kamrater brukade skratta, emedan jag gjorde ett uppehåll under mitt arbete för att lyssna.