Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1869, sida 1

Det fanns ingen upptrampad vig till cagotens boning, men för Gavarnie hade uppstigandet aldrig erbjudit några svårigheter, och han var ingen fremling i hyddan, ehuru han hitiutills aldrig hade träffat Bernadou hemma. Cagoten hade en vild, ensamhetsälskande natur, som föredrog fria luften och ensligheten äfven framför systerns sällskap, och han tillbragte sin lediga tid i skogarne eller vid sjön och betraktade fåglarne samt de vilda djuren, hvilkas vanor han noga kände, och de tycktes å sin sida igenkänna honom som en vän. Veronique, som var af ett fullkomligt motsatt lynne, emottog Gavarnie med glädje, förtjust öfver att hafva en gäst och att få höra nyheter från verlden nedanför, från hvilken hon var nästan fullkomligt afskiljd, utom då bon hade något ärende till Ibarraye, — att köpa litsmedel eller föra firgstofter till herr Luchon. Hon kände igen hans knackning på dörren, men tittade ut genom fönstret med vanlig försigtighet innan hon öppnade, ehuru inga andra än någon cagot ifrån staden, eller någon smugglare gjorde sig besvär att gå uppför Jättetrappan, — naturligtvis med undantag af Gavarnie. Några gånger för lång tid tillbaka hade ) Se H.-T. N:o 256,