Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 november 1869, sida 1

ett par sergeanter af gränsbevakningen besökt hyddan för att söka smuggelgods, som misstänktes vara gömdt der, men de hade för längesedan upphört med dessa lönlösa visitationer. Veronique hade likväl en gång blifvit skrämd genom ett besök af herr de S:t Xist, som hade råkat vilse under en jagt och gått in i huset, för att fråga etter vägen. Hans oförskämda beundran hade skrämt flickan, som befann sig ensam, och hon hade sedermera alltid bommat till förstugudörren, då Bernadou var borta. Under föregifvande att hemta vin från det inre rummet, hade honj smugit sig ut ur huset genom en bakväg, som ofta hade blifvit begagnad af smugglare, och markisen väntade förgäfves hennes återkomst, till dess han slutligen harmsen hade lemnat huset. Veronique förföljdes länge af fruktan att återse honom, men emedan markisen visste att hennes broder var herr de Lestrelles skyddsling, vågade han ej åter oroa henne, af fruktan att det kunde blifva kändt på slottet. Förvissad att det var Gavarnie, öppnade Veronique dörren med ett välkomnande leende och införde honom i köket, hvilket var Bernadous sofrum. Det var snyggt, jemfördt med bondfolkets boningar 1 allmänhet, ehuru svagt upplyst genom ett fönster med små glasrutor. En hög af boknötter låg i en vrå, bestämda att lemna olja till lampan, som stod på en hylla ofvanför bland skålar och tallrikar, hvilka, likasom valnötsstolarne och ett bord af päronträ, antydde den unge timmermannens skicklighet. Skåpet, som innehöll Veroniques söndagskläder och husets linne, I hvilket hon sjelf spunnit och vält, var