Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1869, sida 3

1 Blandatke En lappaqvinna. Den bekante norske författaren, Björnstjerne Björnsson, skrifver i Astenbladet ,,en ny ferieresa. Från ett besök i no Finnmarken berättar han följande: Jag kan icke sluta med att berätta om finnarne, utan att äfven komma ihåg Ilse Marie Schancke i Tanen, om hvilken jag hörde talas af många, då jag först hade lärt mig att fråga. Ilon kallas ,mor af alla finnar på sjellen deromkring, och hon har i sanning varit en mor för dem! Gift med en rik handelsman, gaf hon sin och mannens förmögenhet åt finnarne och egnade det mesta af sitt lif åt omsorgen om dem; ehuru kon var mor till tolf barn och hade att sköta ett stort hushåll. Ett exempel bland alla: qvällen före julattonen, då Else Marie delade ut maten i cn stor krets af slägt och gäster, kom en sinne in och bad henne med tårar att följa bonom, oaktadt det var långt till fjells och i yrväder; hans hustru hade legat två dygn i barnsäng; om icke ,,mor ville fara med, så funnes ingen räddning. Men såväl hennes barn, som gästerna sade konom, atten qvinna på 72 år icke kunde resa till fjells mot natten och i yrväder och ännu mindre så långt bort. Men finnen kände more, han vände sig till henne: sjelf och bad Gud hjelpa honom bedja. Då reste: gumman sig. En måste ut efter hennes skidor, en annan efter bennes finnpjexor, under det att hon sjelf tog fram mat och medikamenter och klädde sig som finnen; hon följde honom nu på skidor uppåt fjellen i snöyran. Såväl den natten som dagen derpå blef hon borta; de hade redan mlat sig kring Julgröten och just icke med glada tankar, då hon hastigt kom in, helsade, helsades och omringades. Men hon brydde sig om ingen, bon gaf korta betallningar, än om varmt vatten, än om mjölk, än om en liten låda, hvari saker hade legat, och då hon fick det, tog hon fram ur barmen ett litet bylte, vecklade upp det, och nu låg der ett lindebarn i mjukt harskinn: Detta har Gud gifvit mig, ty modren är död-. IIon sodrade den lilla Jådan med harskinnet, letade fram! linne och lade barnet deri, tvättadt och ansadt. Denna låda hade hon derefter framför sin säng. hon skötte barnet outtröttligt och bar det med sig öfveralit. Barnet var, såsom hon sjelf sade,: -hennes hjertebarn. Men sex år gammalt brann det inne. Ilon letade sjelf upp benen i askhögen, Jade dåem i samma lilla socterlåda, fodrad med harskinnet, hvari bon först hade lagt det, och begrof det. Vid detta tillfälle yttrade hon: ,,Jag var icke nog god mor åt mina tolf barn. Var det då icke att fresta vår herre att vilja taga det trettende? Naturfsenomen. Mäåndagen den 23 Oktober, kl. emellan 6 och 7 e. m. varseblefs, enligt ,, Varde Av., i Varde en eldkula af månens storlek, kommande från 5.0. och gående åt N. V. Den hade en lång, svajande strimma efter sig och lyste så klart, att det blef alldeles ljust i hela nejden. Vägfarandes uppmärksamhet fästades på fenomehet först genom ett betydligt susande, hvarefter let blef ljust. Eldkula a iakttogs bloit ett par sekunder, emedan den gick med blixtens hastighet och slutligen försvann i en sky.